El:
110 volt är vanligast men 220 volt förekommer också, adapter behövs.

Mobiltelefon:
Endast telefon med så kallat trippelband fungerar. De flesta svenska abonnemang fungerar. Utanför de större städerna kan täckningen vara dålig. Tänk på att det kostnadsmässigt är bättre med SMS än med samtal.

Valuta:
Pesos convertibles, CUC. Medtag Euro för att växla på plats.

Kreditkort:
Visakort och Mastercard. Uttagsautomater finns oftast i städerna men de tar enbart Visakort. Det går att ta ut pengar med Mastercard inne på bankkontoren.

Dricks:
Dricks är vanligt inom turistsektorn. 0,5-1 CUC är vanligt att ge.

Vaccinationer:
Vanligt grundskydd rekommenderas samt vaccination mot gulsot. Kontrollera med läkare.

Visum:
Svenska medborgare behöver visum. Sydamerikaexpertens resenärer får självklart hjälp med detta.

Utrikespolitiska institutet och landguiden om Kuba (www.landguiden.se)
Kuba i Västindien är ett av de sista kommunistländerna i världen. Republiken Kuba ligger i den västindiska ögruppen Stora Antillerna. Avståndet till den amerikanska delstaten Florida är 14,5 mil och till Haiti i sydöst är det närmare 8 mil. Landet består av huvudön Kuba, den mindre ön Isla de la Juventud (Ungdomsön) och 1600 småöar. Sammanlagt motsvarar öarnas yta knappt en fjärdedel av Sveriges.

Efter revolutionen 1959 styrdes landet i över fyrtio år av revolutionshjälten Fidel Castro som lyckades få den kubanska kommunismen att överleva både USA:s omfattande sanktioner och Berlinmurens fall. Sedan 2008 leds Kuba av Fidel Castros bror Raúl Castro som försökt få bukt med landets långdragna ekonomiska problem genom reformer i marknadsekonomisk riktning.

Antal invånare: 11 333 483 (2019)

Huvudstad med antal invånare Havanna 2 130 000 (2017)

Övriga större städer: Santiago de Cuba (510 100 inv), Holguín (354 300 inv), Camagüey (329 200 inv), Santa Clara (254 500) Bayamo (238 200 inv) (2017)

Högsta berg : Pico Real del Turquino (1974 m ö h)

Folkgrupper: vita 64 %, personer av blandat ursprung (mestiser) 27 %, svarta 9 %

Språk: spanska

Klimatet är tropiskt med varma, fuktiga somrar och milda, torra vintrar.

Kubas ursprungsbefolkning, arawaker, utrotades i princip under kolonialtiden då Spanien lade under sig Kuba. Idag består majoriteten av invånarna av spanskättlingar. Många härstammar också från de afrikaner som skeppades till Kuba för att arbeta på plantagerna.

En stor del av Kubas befolkning är romerska katoliker.

Utbildning har haft högsta prioritet för Castro-regimen, och redan fem år efter revolutionen 1959 förklarades analfabetismen vara utrotad. Skolgång är avgiftsfri på alla nivåer, och så gott som alla barn går ut den sexåriga grundskolan

Det som främst kännetecknar kubansk kultur är blandningen av afrikansk och europeisk tradition, vilket märks framför allt inom musiken men också inom exempelvis poesin.

Ursprungligen beboddes Kuba av tre folkgrupper: siboney, arawak och taino. Urinvånarna dukade under till följd av den spanska koloniseringen som inleddes på 1500-talet. Med amerikansk hjälp blev Kuba en självständig nation 1902 men beroendet av USA förblev stort. Första halvan av 1900-talet styrdes landet av en rad brutala regimer. 1959 inträdde en ny epok då diktatorn Fulgencio Batista avsattes av en grupp rebeller ledda av Fidel Castro.

Sedan revolutionsledaren Fidel Castro tagit över makten i början av 1959 antogs ett radikalt ekonomiskt program som omfattade en jordreform, nationaliseringar och sociala förbättringar. Castro framställde sig till en början som demokrat och reformist i José Martís anda, men snart blev hans politik mer radikal. Därmed förlorade Castro sitt stöd hos delar av medelklassen. Omkring 700 000 kubaner lämnade sitt land. De flesta av dem bosatte sig i USA.

Kuba är en kommunistisk enpartistat, vars politiska liv domineras av veteraner från revolutionen 1958-1959.

Statschef: president Miguel Díaz-Canel (2018)

De senaste åren har Kuba börjat luckra upp sin statsstyrda ekonomi och privata krafter har getts större spelrum. Hundratusentals kubaner är nu sysselsatta inom den privata sektorn. Landets traditionella beroende av sockerproduktion har minskat drastiskt. Istället har turism och mineralexport blivit viktiga inkomstkällor. De pengar som exilkubaner skickar till släktingar på Kuba utgör också ett viktigt tillskott till landets ekonomi.

BNP per person: 8 541 US dollar (2017)

Valuta: kubansk peso

Kubas tillgångar på nickel och kobolt är bland de största i världen. Kuba har också tillgångar av koppar, guld, mangan och järnmalm. För sin energiförsörjning är Kuba beroende av olja och naturgas.

Jorden är bördig och klimatet gynnsamt för jordbruk men näringen hämmas av brist på kapital och svårigheter att distribuera skördarna. De senaste årens reformer har inte lett till något påtagligt uppsving. Vid sidan av socker och tobak har citrusfrukter blivit en allt viktigare exportgröda.

Den kubanska industriproduktionen domineras av livsmedel, tobaksvaror (havannacigarrer), maskiner och kemiska produkter. Kuba har satsat på mycket på medicinsk forskning och framställer både läkemedel och medicinsk utrustning för export

Arbete åt alla har varit en central del i den kubanska ideologin och traditionellt har arbetslös-heten varit mycket låg även om det rått en hög grad av undersysselsättningen. De ekonomiska reformer som har genomförts de senaste åren har emellertid inneburit att många statsanställda har mist sina jobb. De småföretag som samtidigt vuxit fram har inte på långa vägar kunnat ge alla arbetslösa jobb och arbetslösheten har stigit.

Turism är numera Kubas viktigaste källa till inkomster i utländsk valuta. Det som främst lockar utlänningarna är de fina kubanska badstränderna men många reser också till Kuba för att lära känna landets samhällsskick eller uppleva kubanskt kulturliv, inte minst musiken.

Källa: Utrikespolitiska institutet och landguiden om Kuba (www.landguiden.se)