Mytomspunna Påskön förknippas med mysterier, gåtor och sägner. Ön är med sitt läge världens mest isolerade plats, med ett par hundra mil till närmsta granne.
Varifrån kom de första invånarna? Varför byggdes statyerna och vad betyder de? Hur förflyttades de? Frågorna är många, svaren färre. Helt säkert är att ett besök på ön är en oförglömlig upplevelse.
Mitt emellan Tahiti och den Chilenska kusten ligger Tepito Te Henua. Det betyder världens navel. Så kallades nämligen Påskön förr i tiden. Numera kallar påsköborna ön för Rapa Nui. Ön anses vara den mest avlägset bebodda platsen på jorden. Här finns cirka 4 400 invånare varav hälften anses vara polynesier och hälften chilenare.
Påskön är en vulkanö som är formad nästan som en trekant. I varje hörn finns en vulkan och dessas utbrott har genom tiderna skapat land emellan sig. Ön är bara drygt två mil lång och hälften så bred.
Påskön är känd för de stenstatyer som finns över hela ön. De är uthuggna i vulkaner och sedan fraktade till den plats där de nu står. På huvudet har många figurer en hatt uthuggen i en rödaktig sten. Dessa statyer väger uppemot 100 ton. Man har hittat en som inte är fullbordad, och som är nästan 22 meter lång. Den antas ha vägt 300 ton när den var färdig. Man har beräknat att det tog cirka ett år att hugga ut en staty. De större statyerna tog ännu längre tid.
Statyerna kallas för moaier. När en sådan var färdig transporterades den till en plattform där den ställdes upp. En sådan plattform kallas för ahu.
Den mest populära sevärdheten på ön är moaierna i Ranu Raraku. Det var här som de höggs ut direkt från berget, och idag finns här ett stort antal moaier som aldrig kom till sin Ahu.
Det är ingen som egentligen vet något om Påsköns historia före 1722. På påskdagen 1722 kom den första europén, Jacob Roggeveen, till ön. Han såg då tre olika folkslag här. Ett folk med polynesiskt utseende. De var mörka och hade vanliga europeiska öron. Det andra såg ut som européer. De var ljusa och mycket långa, men hade tyngder i öronen så de hängde ner till axlarna, långöron. Det tredje var mer röda i skinnet.
Han fick dock inte veta speciellt mycket om dem eftersom det inte gick att kommunicera med dem. Roggeveen rapporterade att stenstatyer stod uppställda runt om på ön. Folken hade inga vapen och verkade leva ett fredligt liv, om än stenåldersmässigt.
Efter Roggeveens besök på ön var det ingen som kom hit igen förrän 1770 då spanjorerna kom. De möttes av en annan syn. Nu levde människorna ett liv i misär och bara ett fåtal med långöron sågs till. Det gick ju inte heller nu att kommunicera med dem så vad som hänt sedan 1722 är det ingen som vet. Påskön är en ö med en mycket fascinernade och mystisk historia.
Den som kommer till Påskön har oftast frågor med sig om vad som egentligen hänt här. Problemet är bara att när man åker därifrån har man ännu fler. Ingen vet med säkerhet någonting om öns historia, och ju mer man får veta desto fler blir följdfrågorna. Hur kom befolkningen hit? Varför har de huggt ut stenstatyerna? Varför har alla statyer långa öron? Hur transporterades de mycket tunga statyerna? Varför lades det ner så mycket tid på att hugga dem? Frågorna är många och ingen kan ge några svar, bara antaganden.
Förutom de arkeologiska sevärdheterna så finns det på ön fina stränder. Detta är ett av de bästa ställena för dykning i Chile. Vattnet är på grund av de kalla strömmarna lite svalare och det sjuder av liv under ytan. En av Jacques Cousteaus söner har startat en dykskola här.
Från Santiago tar det 5 timmar att flyga till Påskön. Lämpligt är att stanna minst tre nätter på Påskön.
