Tre generationer i Galápagos och Amazonas – 110 år i Sydamerika

Ja, titeln väcker frågor – men den tålmodige läsaren får svaret.

Detta är berättelsen om en generationsresa som började i Cusco och slutade i Amazonas – och som kom att firas med sammanlagt 110 år. Men låt mig börja med den första etappen.

Cusco – höjd, historia och coca-te

Efter ett dygns resa från Stockholm Arlanda, via Amsterdam och Lima, landade jag i Cusco. På flygplatsen såg jag mitt namn på en skylt och möttes av ett leende. Chauffören lotsade mig ut till bilen där ytterligare ett leende väntade – Pierina från Condor Travel, Sydamerikaexpertens samarbetspartner, hälsade mig välkommen till Peru och Cusco.

Cusco ligger på cirka 3 400 meters höjd och på vägen till hotellet uppmanade Pierina mig att dricka mycket vatten, undvika alkohol första dygnet och ta coca-te om jag fick huvudvärk. Det var sent när jag checkade in på det lilla, anspråkslösa men charmiga Abittare Hotel. På morgonen vaknade jag – med huvudvärk. Vid frukostbuffén fanns cocablad men jag valde tepåsar med coca-te istället. En svag kopp till frukostmålet och det tog inte lång stund innan huvudvärken försvann.

Dagen började med att jag på egen hand tog en promenad för att utforska stora torget och dess omgivningar. Cusco är oerhört charmerande och från torget ser man hur staden breder ut sig mot sluttningarna på avstånd. I anslutning till torget var det barn och ungdomar som tränade peruanska danser – fantasifulla och spektakulära uppvisningar som var svårt att slita sig ifrån.

På eftermiddagen hade jag en guidad tur på programmet som jag fick dela med några trevliga besökare från Argentina. Första anhalten var Soltemplet, Qurikancha, som visade sig ligga mitt emot hotellet! Det är respektingivande att bo mitt inne bland de historiska lämningarna efter Inkakulturen.

Turen fortsatte några kilometer norrut till Sacsayhuamán och de magnifika lämningarna efter en befästningsliknande anläggning från inkariket. Anläggningen är konstruerad av enorma stenblock, släthuggna och inpassade med extremt stor precision – de största väger mer än 100 ton. På kolonialtiden monterade spanjorerna ner murarna för att bygga hus och kyrkor i Cusco, så idag återstår bara omkring 20 procent..

Katedralen i Cusco på Plaza de Armas blev nästa stopp. Byggnadens storlek är imponerande – redan sidoskeppen mäter sig i omfång med många europeiska katedraler. Katedralen visar hur inka- och spansk kultur har blandats genom historien. Ett tydligt exempel är Marcos Zapatas mästerliga målning från 1700-talet, Den sista måltiden, där det traditionella lammet, brödet och vinet har ersatts av en andinsk måltid i form av ett tillagat marsvin. Tyvärr var det inte tillåtet att fotografera inne i den praktfulla byggnaden.

Turen avslutades med ett besök på den livliga San Pedro-marknaden – Cuscos största inomhusmarknad, en historisk mötesplats inrymd i en byggnad uppförd av Eiffeltornets skapare Gustave Eiffels företag. Där fanns ett stort utbud av färska råvaror, lokal mat, textilier och givetvis souvenirer.

En liten fotbollsspelare utanför marknaden

På kvällen tog jag mig till gatorna runt stora torget och hittade en restaurang med utsikt. Jag provade Lomo Saltado, en peruansk rätt med sauterat kött, chili, tomater, lök och soja. Utsökt gott och en bra avslutning på en intensiv och lärorik dag!

Stora torget i Cusco,” by night”

Även nästa morgon vaknade jag med huvudvärk, men denna gång blev det kaffe istället för coca-te – och även det hjälpte! Regnet strilade ner så det blev regnjacka, paraply och kameran i ryggsäcken. Jag tog mig till marknaden igen för att hålla mig borta från regnet och leta efter spännande fotomotiv.

Majs, i alla möjliga färger på marknaden

Efter lunch bar mina steg mot Inka-museet. Vid en modell av Machu Picchu hörde jag danska röster. De berättade att de dagen innan varit uppe vid ruinstaden och uppmanade mig att ta på dubbla regnjackor – det hade regnat oavbrutet och de hade blivit totalt genomblöta!

Machu Picchu – en dröm uppfylld

Efter en natts god sömn var det min tur att bege mig mot Machu Picchu. Jag hade packat en lätt packning, givetvis med regnjacka – men inte två, jag hade bara en med mig! Pierina mötte mig i receptionen och jag frågade om väderprognosen. Svaret? Det finns inga prognoser – man vet aldrig hur vädret blir!

Först en och en halv timma med bil till Ollantaytambo, sedan lika lång tid med tåg. Om någon tror att man kommer långt med tåg på en och en halv timma så gäller det inte i Peru – tåget gick stundtals i vad jag uppskattar till 20–30 km/h. Oavsett det var det en bekväm färd med många vackra vyer.

Efter incheckning på hotellet i Aguas Calientes blev det en snabb lunch och sedan buss upp till Machu Picchu. Hur han visste vem jag var kan jag inte förstå, men direkt mötte jag min privata guide Victor Hugo. (Om han fått namnet efter den berömde franske författaren frågade jag aldrig.) Biljetterna var redan ordnade och utan dröjsmål kom vi in på området. Trots att Machu Picchu är en stor turistattraktion har de väldigt bra ordning på antalet besökare och jag upplevde aldrig att det var för mycket folk.

Machu Picchu – klassiska vyer

Jag hade tur med vädret – det behövdes inga två lager regnkläder, bara ett lätt kortvarigt duggregn vid första besöket.

Andra dagen besökte jag Machu Picchu på egen hand. Bussen gick tidigt och jag var bland de första som kom in. Det var en egendomligt befriande känsla att stå där uppe bland bergen och blicka ut över inkastadens ruiner.

Efter att ha imponerats av utsikten och den enastående ingenjörskonsten kom tankarna att jag skulle vandra tillbaka ner till staden. Men grå regnmoln hopade sig på himmelen och i sista stund valde jag att ta bussen. Vi hade inte kört många minuter innan regnet kom – ganska rejält – och med skor som inte var anpassade för hala bergsstigar insåg jag att mitt val var rätt!

På eftermiddagen utforskade jag Aguas Calientes med järnvägen som passerar mellan restaurangerna och den lilla huvudgatan utan fordon.

Kvällen närmar sig och ljusen tänds i Aguas Calientes

Återigen tåget tillbaka mot Ollantaytambo. Mitt emot mig satte sig ett par och genast hörde jag ”en bok på svenska”. Paret var svenskar och istället för att läsa blev det en mycket trevlig pratstund om våra reseäventyr!

Första etappen av resan var nu avslutad och min dröm att se och gå bland ruinerna i Machu Picchu uppfylld! Nu återstod bara en sista tur till torget i Cusco för en Pisco Sour och en sen middag.

Galápagos – när familjen ansluter

På nästa etapp skulle jag få sällskap! Min dotter Josefin, hennes man Richard och mina fantastiska barnbarn Bastian (10) och Julian (7) anslöt efter att ha rest från Luxemburg där de bor.

Nu bar det av till Galápagos. De första dagarna skulle vi tillbringa på egen hand på Santa Cruz. Vi landade på Baltra och tog färjan över till Santa Cruz. Vid färjeläget öppnade sig himmelen och regnet började ösa ner. Den korta språngmarschen till de väntande bilarna räckte för att bli genomvåta! Men lagom till vi anlände hotellet höll det upp.

Vi gick den korta biten ner till fiskehamnen och fick genast bekanta oss med Galápagos djurvärld! Fregattfåglar och hägrar seglade över hamnen. Pelikaner satt överallt på båtarna och flög fram för att knipa åt sig fiskrens. På en bänk låg en säl helt obekymrad, och på trappstegen ner mot vattnet hade iguanor funnit bekväma platser. I vattnet bland båtarna kretsade mantor.

Fisketur och tonfiskmiddag

Andra dagen på Santa Cruz hade vi bokat en fisketur. Det blev en lång tur för att komma ut till de områden där fiske var tillåtet. Lunchen blev en så färsk ceviche som man kan tänka sig, tillagad ombord!

Vi väntade på det stora hugget och till sist kom det. Richard fick en rejäl match mot en Yellowfin Tuna och var överlycklig, men mör i armarna när besättningen till sist hjälpte till att landa den i båten!

Julian betraktar sin stolta pappas fångst. Även besättningsmännen är nöjda! 

På väg från båten knackade vi på hos en restaurang och frågade om de kunde tillaga tonfisken åt oss. Svaret lät inte vänta – vi var välkomna på en delikat middag med egenfångad tonfisk både som förrätt och huvudrätt! Tyvärr hade Julian blivit dålig under fisketuren, så Josefin valde att stanna på hotellet med honom.

Santa Cruz på egen hand

De följande dagarna blev det förutom att utforska den lilla staden ett besök på Charles Darwin Research Station och promenader till Tortuga Beach. Den belagda stigen till den magnifika stranden var bara den en njutning.

Första eftermiddagen på stranden hade jag målet att lägga mig på magen för att i ögonhöjd fotografera en iguana som gick emot mig. Det tog inte lång stund innan jag fick bilden jag ville ha!

Möte med en iguana på Tortuga Beach

Nästa morgon var jag ute tidigt igen, nu för att fånga bilder innan solen steg för högt. Det var lågvatten och jag såg ett par hajar inne på grunt vatten. I en liten lagun simmade iguanor och en häger stod orörlig och stirrade ner i vattnet i väntan på byte.

Successivt började stranden fyllas med folk. I och med att den är så enormt stor blir det aldrig störande mycket folk. När vattnet steg och lagunen fylldes upp började iguanorna krypa fram ur buskagen för att hitta nya platser. Bastian och Julian satt på stranden när iguanorna kröp ut – och efter ett par minuter var de omringade av 20–30 iguanor!

Iguanorna flyr det stigande vattnet och omringar plötsligt Julian och Bastian

Kryssning med Galapagos Legend

En ny dag grydde och det var dags att packa ihop för transport till kryssningsfartyget. Vi tog oss ut till Galapagos Legend, som enligt uppgift var det största kryssningsfartyget i Galápagos vatten – men skall inte jämföras med gigantiska oceanfartyg, detta tar maximalt 100 passagerare.

När jag såg den vackra profilen på avstånd sa jag att det ser ut att vara byggt på 1950–60-talet. Och mycket riktigt – det var byggt i Tyskland på tidigt 1960-tal och hade gått i trafik, tro det eller ej, mellan Stockholm och Åbo! Numera renoverat och ombyggt till ett mycket charmerande kryssningsfartyg.

Under fem dagar följde vi den så kallade Western Route. Vi var omkring 80–90 passagerare. Alla landstigningar och snorklingsutflykter var mycket välordnade – vi delades in i grupper som roterade så att alla fick möjligheten att komma ut först från gummibåtarna. Vår guide Franklin var både skämtsam och mycket kunnig, och vi gavs rejält med tid för turerna iland.

Snorklingen var en höjdpunkt. Jag är glad att jag fick tipset att packa med en undervattenskamera. Att möta en havssköldpadda som simmar emot mig och kommer så nära att jag måste flytta på mig – det är en härlig upplevelse!

I ögonhöjd med en havssköldpadda

Tyvärr missade jag ett tillfälle som Julian och Bastian fick uppleva – att snorkla med sjölejon! De hade stannat närmare gummibåten medan jag simmat med guiden.

Vid landstigningarna fick vi se mycket av Galápagos fauna. Förutom alla svarta mariniguanor fick vi se de orangefärgade landiguanorna. Vi fick även bekanta oss med de stora landsköldpaddorna, pingviner och intensivt orangea flamingos.

Orange flamingos

Galápagos är också känt för de blåfotade sulorna som störtdök från skyn ner i havet på jakt efter fisk. Vi visste att det skulle vara svårt att få se den endemiska Galápagos Hawk – det finns uppskattningsvis bara 150 par. Vi blev glada när vi fick se en segla på höjd, men hade ännu mer tur när vi landsteg på Fernandina och fick se den mäktiga fågeln slå sig ner på en gren! I Sverige är det otänkbart att gå omkring och bli betraktad av en helt oberörd rovfågel på tio meters avstånd.

Galapagos hawk i sin fulla prakt

Tillbaka ombord fanns möjligheter att svalka sig i poolen på akterdäck. Maten var utsökt med eget bord och egen servitör under hela resan. Besättningen var mycket vänlig och hjälpsam – på det hela en underbar kryssning!

Vår excellente guide Franklin visar cirkuskonster i jonglering med citrusfrukter. Jag passar på att ta en bild där han också får agera clown!

Julians berättelse – med egna ord

Texten nedan är skriven av Julian, 7 år – där han med egna ord berättar om trafikstockning orsakad av en sköldpadda, hur morfar vann en fototävling och när vi firade att vi passerade ekvatorn.

We live in Luxembourg but during Easter 2025 we went on Easter holidays. So, we started off by ordering a taxi which dropped us off at the Lux airport. Then we took a short flight to Amsterdam about 1 hr. After that we took a long flight to Quito like 12 hrs.

I didn’t get any sleep on the flights so when we arrived in Quito, I was very exhausted. Then we slept in a hotel for one night. After that we woke up very early, then I met Grandpa I ran to him and gave him a big hug. Then we went in a taxi which drove us to Quito airport. Then we took a flight to Baltra Santa Cruz and went to a hotel. When we were going to drive to the hotel there was a Galapagos giant tortoise that stopped in the middle of the road, instead of a traffic jam it was like a tortoise jam. Then we went to the fish market and we saw our first sea lion on our trip; we also saw lots of brown pelicans. The next day we were going to go out fishing but I was afraid I would be sick which I was but I still made it. None of us caught any fish except for my dad who caught a yellow fin tuna. Then we stopped at the beach but there were super many horse flies which were annoying us.

Then we went onto a beautiful cruise ship there was even a pool on it and two jacuzzies. On the cruise ship there were even some activities that you could enjoy. The first activity was on a tiny island, with a lot of sea lions chilling on the shore.

A baby sea lion wants to play with me and my brother. Mom took the picture.

Then we enjoyed the ride back to the cruise ship. After that we had our lunch. The next day we went hiking we saw some flamingos, lots of tortoises and even a Galapagos hawk. We also saw a bunch of iguanas there were two different iguanas, marine iguanas which were black and land iguanas which were brown or orange. Then there was a photo contest where the captain chooses the best photo. My grandpa won the photo contest with a picture of two flightless cormorants. That person who took the best photo, the captain chose, wins a prize. I didn’t take a picture but I still watched the photo contest.

This was the picture which my grandpa won the photo contest with

Then we had a kind of celebration because we crossed the equator, we had the celebration on the cruise ship.

Me and my dad and a bunch of iguanas

Then we left the cruise and took a short flight to Quito. After that we went to the Amazon rainforest. Then we explored the lodge. Then we went on a kayak we saw a squirrel monkey. After that we swam in the river pool. The pool had a net which had tiny holes so the caimans, piranhas and electric eels don’t come inside of the pool. We also went to a tree house and we saw a sloth. Then we went on one more kayak and we spotted an anaconda, it was awesome. Then we had to say Goodbye we packed up and left to the airport and we went the long journey home.

This is a caiman which was swimming in the river

Amazonas – Sacha Lodge

Dags för ny etapp. Nu var målet Ecuadors Amazonas där vi skulle bo på Sacha Lodge. Flygresan gick från Baltra via Guayaquil till Quito och sedan vidare till Coca.

På flyget satt jag bredvid Julian och bredvid honom en av guiderna som tog emot oss på flygplatsen. Hon hette Dani och det visade sig att just hon skulle bli vår guide under vistelsen. Nästa del av resan var en tur med motoriserad kanot utmed den majestätiska Napo-floden. Skepparen kryssade från ena sidan till den andra för att undvika alla sandbankar – som han på något ofattbart sätt hade full kontroll över!

Efter två timmars tur på floden blev det landstigning och byte till mindre kanoter, nu framförda med muskelkraft. Vattendraget blev allt smalare och grönskan bildade både väggar och tak. Det var cikadornas spel blandat med paddeltagen som hördes, men plötsligt bröts tystnaden av höga skrik. Dani förklarade att det var apor dolda bland träden som varnade. Vattnet blev bredare och vi kom ut på en sjö där vi på avstånd såg lodgen.

Våra rum var charmiga och trevligt belägna med full grönska utanför. Från den takförsedda balkongen kunde man se fåglar och små oemotståndliga squirrel monkeys (dödskalleapor – ett namn som känns så fel på dessa charmfulla små apor) som hivade sig mellan träd och buskar.

Dödskalleapa utanför balkongen

Det blev flera turer med kanot för att spana efter fåglar, apor, kajmaner och anakondor. En av dagarna gick vi på en gångbro mellan två torn i höjd över trädkronorna. Vi såg flera färggranna tukaner däruppe, även om vädret troligen spelade oss ett spratt och fåglarna valde att hålla sig stilla.

Piraya – inte bara fåglar, även pirayor kan ha vackra färger!

Vi var ute på både promenad och kanottur i mörker, och inte minst Bastian och Julian tyckte det var spännande att spana efter kajmaner och se deras lysande ögon i ljuset från ficklamporna.

En av dagarna fick vi en smakfull upplevelse – vi fick se hur man gör choklad av kakaobönor. Vi hjälpte till att mala bönor och smakade resultatet. Processen var lärorik och kul att se.

Richard höll stilen och var den ende som lyckades bärga upp en piraya vid ett fisketillfälle – i vanlig ordning den ende som fick fisk!

På väg med kajak mot den dimhöljda regnskogen

Frukost och lunch åt vi på ett stort takförsett bryggdäck vid sjön med möjlighet att ta ett bad. Middagarna serverades i en stor byggnad ett stenkast därifrån. Maten var även här utsökt.

110 år

Sista kvällen firades något speciellt. Personalen ställde glas i en pyramid, hällde över alkoholhaltig dryck och tände eld. Min dotter och jag skulle båda fylla jämnt under året – tillsammans 110 år – och det hade vi valt att fira med en resa i Sydamerika!

Spektakulärt firande

Molnskogen och glasögonbjörnar

Vi planerade in en extra övernattning i Quito innan den långa hemresan. Utanför programmet ordnade jag en utflykt till Bellavista Cloud Forest för att tillsammans med Bastian fotografera fåglar. Vi lämnade hotellet klockan 5 på morgonen för en två timmars biltur upp till de dimhöljda vyerna utanför Quito.

Vår guide berättade att det kunde finnas möjligheter, om än små, att få se glasögonbjörn. Redan vid ankomsten fick vi se massor av fåglar, bland annat färgglada små kolibrier som Bastian fick mata ur handen!

Efter en god frukost gick vi på spaning och – även om det var på avstånd – fick vi se en hel familj glasögonbjörnar som klättrade upp i ett träd!

Kolibri i flykt och glasögonbjörnar högt uppe i en trädkrona

Vi hade gärna stannat kvar fler dagar för att se och fotografera – men det kanske blir med nästa resa där vi anlitar Sydamerikaexperten!

Sammanfattning

Sammanfattningsvis går det bara att konstatera – en helt fantastisk resa som gav mersmak, perfekt sammansatt efter våra önskemål och där precis allting klaffade utan en enda minsta lilla störning!

Bastian, Josefin, Julian och Richard

Undertecknad, fotograferad av Pierina från Sydamerikaexpertens samarbetspartner Condor Travel