Från tango till karneval – en resa genom Argentina och Brasilien

När Thomas och hans fru började planera sin drömresa till Sydamerika visste de en sak: Karnevalen i Rio fick inte missas. Med råd och förslag från oss på Sydamerikaexperten, växte resan snabbt till något mycket större – och bättre. Här berättar Thomas om 18 dagar fyllda av kontraster, från pampiga Buenos Aires till tropiska Búzios, med stopp vid Iguazúfallen och en karnevalsupplevelse som överträffade allt.
Välkommen med bakom kulisserna på en oförglömlig resa!

Thomas blogg från resan

Fredagen den 21 februari påbörjade jag och min fru en drömresa som vi sett fram emot länge. 18 dagar i Sydamerika (Argentina och Brasilien) med karnevalen i Rio de Janiero som förväntad höjdpunkt. Planeringen hade pågått en tid och redan på ett tidigt stadium hittade vi Sydamerika experten och kom i kontakt med Björn Larsson. Björns mångåriga erfarenhet och kunskap om Sydamerika gjorde att vi byggde på karnevalsresan till Rio med att även åka till Buenos Aires, Iguazufallen och Buzios. Det skulle vi inte ångra. Det blev en fantastisk resa och onekligen ett närmast obeskrivligt och oförglömligt minne för livet.

Flyg med KLM, via Amsterdam, till Buenos Aires var en behaglig upplevelse. Detta trots att nattflygningen från Amsterdam till Buenos Aires tog 13,5 timmar. Men Björns tips om att ”hänga på låset” och checka-in 30 timmar innan avresan och försöka uppgradera våra economyplatser gav utdelning. För 1000 kronor per person fick vi bättre benutrymme och kunde luta våra ryggstöd lite mer bakåt i det som kallas comfort economy. Det gjorde att vi kunde få några timmars mer sömn än vad vi sannolikt annars hade lyckats få. Och tur var det, eftersom vi landade i Buenos Aires kl 07:00 (lokal tid). Tidsskillnaden innebar att klockan då var 11:00 i Sverige.

Buenos Aires

På flygplatsen mötte vår engelsktalande guide (Natalia) upp oss vi åkte med hennes chaufför till vårt hotell. Två saker slog oss direkt. Först värmen! Det blev 35 grader tidigt på dagarna. Den temperaturen hade vi under hela resan och nästan inte en regndroppe. Det andra var matkulturen. Natalia frågade oss om vi var vegetarianer. ”Nej”, svarade vi. ”Bra”, sa hon. ”För i så fall har ni kommit till fel land”. Ja, även om de har goda fiskrätter och det går naturligtvis att vara vegetarian i Argentina, så är det kött som gäller. Och det håller hög kvalitet.

Vi bodde centralt på hotell Carles. Ett gammalt fint anrikt hus i väldigt bra läge. Som tur var fick vi tillgång till vårt rum direkt och kunde fräscha till oss och sova en timme innan vi tog oss ut på stan vid lunchtid. Argentinarna är helt ok på engelska (vilket man inte kan säga om brasilianarna). Människorna är trevliga, men det mesta är dyrt, riktigt dyrt. Inflationen är en plåga för argentinarna. Att ha med sig amerikanska dollar och växla (t.ex.. på hotellet) till pesos ger den bästa kursen. Tack för det tipset, Björn!  

Utsövda och fyllda med energi gav vi oss ut på stan med en karta i handen från hotellets reception. Vi hade gott om tips på vad vi kunde göra och se (som vi fick från både Natalia och hotellet). Buenos Aires kallas för Sydamerikas Paris och visst finns det likheter med de breda boulevarderna med stora pampiga trädalléer. Men annars är det i huvudsak influenser från Spanien och Italien, vilket också är de länder flertalet europeiska invandrare kommit ifrån.

En detalj var att vi noterade att det finns många hundägare och hundar i Buenos Aires. Ofta stora hundar. Man lägger märke till detta när man själv har en stor fyrbent livskamrat på hemmaplan. Redan nu hade vi börjat sakna honom, men samtidigt visste vi att han var trygg hemma i sällskap med två av våra döttrar. Kändes bra att argentinarna är hundvänliga. De är också väldigt stolta över sitt land och sin historia.

Naturligtvis kan man inte åka till Argentina eller Brasilien utan att prata fotboll med folk. I alla fall inte jag som själv är en fotbollsnörd. Vem är störst, Maradona eller Messi? Tja, beror nog på vilken generation man pratade med, men det kändes som det var lite övervikt till Messis fördel. När de frågade var vi kom ifrån (och det var likadant i Brasilien) så svarade vi, ”Sweden”. Då blev reaktionen, ”ahh…swissland”..? ”No, no, no, not Switzerland! Sweden!” När man sedan fyllde på med orden; ”fotboll…Zlatan Ibrahimovic…you know?” Då sken deras ansikten upp och de visste precis var vi kom ifrån. Så har det varit var vi än har åkt i världen.  

Den andra dagen i Buenos Aires hade vi en halvdags privatguidning med Natalia (och chaufför). Vi betade av massor av sevärdheter och fyllde på med en hel del själva på eftermiddagen. Fördelen med en egen guide, som verkligen kan sin sak, är att man kan få så mycket information och kunskap om landet, staden, folket, kulturen, sedvänjor, anekdoter och mycket annat som gör att utbytet av besöket blir så mycket större. Natalia var ingen duvunge, hon kunde sin sak och kände alla andra guider vi stötte på under vår tur.

Vi såg bl.a. en fantastisk bokhandel i en gammal ombyggd fin teaterlokal och Plaza de la Republica med den välkända obelixen i mitten av paradgatan med namnet den 9 juli (självständighetsdatum från Spanien 1816). Fotbollsklubben Boca Juniors hemmaarena i ett livfullt färgstarkt område nära hamnen med mycket bohemiska inslag var också med på menyn. Klubben har faktiskt en svenskanknytning. När färgerna på dräkterna skulle bestämmas av de som grundade klubben 1905 kom man överens om att gå ner till hamnen och ta de färgerna som den första utlandsflaggade båt hade som kom in i hamnen. Och gissa…Jo, den var svensk. Så storklubben Boca Juniors har sedan dess spelat i gult och blått. Historiska kyrkor och torg m.m. hanns också med.

En kyrkogård kanske inte låter så intressant eller spännande att besöka. Men denna i området Recoleta i Buenos Aires är något alldeles annorlunda. Gravplatserna är stora monument och mindre hus med graveringar och utsmyckningar som är väldigt speciella. Att köpa sig en gravplats här kostar ungefär lika mycket som att köpa en medelstor lägenhet i centrala Buenos Aires, vilket inte är billigt. Den mest kända personen begravd här är, i alla fall för oss i Europa, Eva Peron. Presidenthustrun som avled 1952 endast 33 år gammal, men som gjort stort avtryck bl.a. med en social reformpolitik som påverkat Argentina och dess fortsatta utveckling. Don’t cry for me Argentina!   

Efter en vätskepaus på eftermiddagen med ett par iskalla lokala öl (mycket goda), samtidigt som vi avnjöt ett par som dansade tango på en uteservering, bar det av till kvällens tangoafton med argentinskt kött och vin. Vinet, gjort på den blå Malbecdruvan, är smakrikt och passar utmärkt till grillat. Tangoshowen från scenen var mycket sevärd och innehöll betydligt mer än bara tangodans. Ett måste vid ett besök i Argentina!

Iguaçu

Dagen efter bar det av till Iguazu, på gränsen mellan Argentina och Brasilien. En tvåtimmars inrikesflygning i ett stort fullsatt plan. Kändes som att flyga i Europa. På flygplatsen mötte vår nästa guide, Fidel, oss. Fidel skulle ta oss till vårt hotell på den brasilianska sidan och vara vår guide dagen efter när vi skulle ut i djungeln och se de imponerande vattenfallen m.m. Fidel hade aldrig lärt sig engelska…officiellt. Men han kunde engelska i alla fall. Självlärd! Och han pratade mycket, hela tiden. Men en så vänlig, omhändertagande och serviceminded person får man verkligen leta efter. Han var verkligen där för vår skull och kallade mig för el Patron hela tiden. Det var klart respektfullt, men samtidigt lite kluvet. Kände mig ibland lite som Pablo Escobar när han sa, ”si all for you el Patron”. Fidel hade jobbat som guide i över 30 år och han sa hela tiden ”I know everybody here”. Och tro mig, det gjorde han också. Det hade vi nytta av bl.a. när vi skulle passera gränsen till Brasilien eftersom vi hade valt att bo på den sidan i Iguazu. Vi slapp köerna med personer som skulle passera gränskontrollen.

Iguazu besöker man för att se och uppleva ett av naturens under, nämligen de magnifika imponerande vattenfallen. 80 meter höga multipla vattenfall är en unik upplevelse, inte minst på nära håll. Inte bara synintrycket utan ljudet och insikten om den orörda naturens oerhörda skönhet och kraft, är närmast magiskt. Vi gjorde en sex timmar lång utflykt på den argentinska sidan av nationalparken i djungeln och vandrade tre olika ”trails” för att uppleva det hela från olika nivåer och perspektiv. Allt under Fidels trygga och informativa guidning. ”Trailsen” var på totalt 7,5 km i kuperad miljö med trappor. Man gick på en uppbyggd stig av stål/aluminium med ett räcke cirka 1-2 meter ovanför marken. Uppmaningen var; ”lämna inte den uppbyggda gångvägen. Här finns allt, ormar, spindlar och Jaguarer” (alltså inte bilen). Hela upplevelsen var häftig, unik och imponerande. Som tur var fanns det gott om ställen på vägen att köpa dricka. Efter avslutad tur i 35 graders värme kändes morgonens dusch närmast onödig. När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen blev det häng vid den gigantiska poolen för att smälta alla intrycken.

En förväntan eller kanske farhåga jag hade innan resan var att hotellet i Iguazu skulle vara ett väldigt spartanskt djungelställe samt att myggorna skulle vara stora, många och aggressiva. Oj, vad fel jag hade. Vi bodde på Sanma hotell, vilket var en lyxanläggning i alla avseenden. Fantastiskt! Myggen märkte jag inte alls, även om min fru påminde mig om att hon faktiskt hade fått några bett.

Vi besökte fallen från den argentinska sidan. Man kan göra det även från den brasilianska sidan. Denna möjlighet hade vi dag två, innan vi skulle flyga vidare till Rio. Men vi var nöjda med dag ett och tänkte att det nog är ”same same but different”. Vill nog påstå att de som bevittnade fallen från båda sidor bekräftade vårt antagande. Det finns en anledning till att den stora arrangerade turen på 5-6 timmar är på den argentinska sidan och att turen på den brasilianska är s.a.s. ”optional”.  

Rio de Janeiro

Efter en behaglig två timmar lång inrikes flygning landade vi i Rio en onsdagskväll. Här mötte Björn oss i ankomsthallen och vi träffade även de övriga karnevalsresenärerna. Totalt tror jag vi var 22 personer. Många hade valt, liksom vi, att utöka resan med att besöka ett eller flera ställen innan/efter Riovistelsen. Det är alltid trevligt att träffa andra resvana personer och utbyta upplevelser och erfarenheter.

Inflygningen över ett Rio i upplyst kvällsljus var en läcker syn. Rio sägs av många vara en av världens vackraste städer och man kan ganska omgående konstatera att så nog är fallet. Den känslan förstärktes under hela vistelsen, även om det finns betydande skönhetsfläckar på nära håll även i denna stad. Totalt tillbringade vi åtta nätter i Rio. Vi bodde på Hotell Astoria Palace i perfekt läge på Avenida Atlantica med Copacabana framför oss. Programmet från Sydamerika experten med gemensamma guidade utflykter till olika sevärdheter var mycket väl avvägt med halvdagsturer i kombination med egen tid. Allt funkade jättebra, vilket inte är helt givet i Rio, inte minst under karnevalstid. Men Björn var med hela tiden och gjorde det enkelt för alla oss andra.

Flera av utflyktsmålen tror jag de flesta känner igen från filmer m.m. från Rio. Kristusstatyn på en bergstopp tror jag kanske är den mest kända bilden från Rio. Ja, i konkurrens då med bilder på Copacabana naturligtvis. Statyn är mäktig och nästan 100 år gammal. Även här hittar vi ett svenskt inslag. Den är nämligen byggd med cement från Skånska cement, numera Skanska, eftersom denna bedömdes vara mest hållbar utifrån väderförhållanden m.m. Detta kan bidra till varför statyn i Malmö även kallas för ”Limhamns-Jesus”.

Selerontrappan är en känd trappa som en chilensk konstnär, Jorge Seleron, ägnade en stor del av sitt liv åt att måla och kakla. Den består av 250 trappsteg med över 2000 kakelplattor från drygt 60 länder. Konstverket utgör Selerons hyllning till det brasilianska folket. Det är väldigt spektakulärt. Det är som en global vandring i en enorm färgprakt. Björn sa att han erbjudit en kakelplatta med Halmstad BK:s emblem, men ännu inte lyckats få den uppsatt. Däremot hittade vi en Nils Holgerssonplatta och en med texten ”God Jul”.

Sockertoppen kommer man till via två linbaneturer på en annan bergstopp. Ni som sett James Bond (Roger Moore) i Moonraker minns kanske hur Bond slogs på och i linbanevagnarna med Jaws (han med stålgarnityret). Vyerna på topparna är magnifika och bidrar starkt till epitetet, en av världens vackraste städer. Det är mycket folk på dessa ställen, eftersom brasilianarna har ledigt med anledning av karnevalen, men det fungerar ändå ganska smidigt. Alla är vänliga och man kommer fram utan problem, även till den där selfieplatsen som alla andra också vill åt.  

Besöket och rundturen i två favelor (vilket man absolut inte gör eller ska göra på egen hand) var intressant och spännande. Även om Brasilien inte är ett fattigt land, är det många människor som lever enkelt och i fattigdom. Klyftorna och ojämlikheterna är stora, mutor och korruptionen är ett stort och utbrett problem. Att göra en klassresa är nästan helt omöjligt. Det sociala arvet innebär att ens liv i stort är predestinerat. Förväntningarna är låga och uppgivenheten hög på de politiska företrädarna. Trots detta är intrycket att brasilianarna är glada, vänliga och livsnjutande människor. I alla fall människorna i Rio som är kända för att njuta av vad livet har att erbjuda. Många av dessa, kanske någonstans mellan 2,5 – 3 miljoner personer i Rio bor i favelor.

Nästan alla dessa personer är vanliga, lågt bemedlade, arbetare. Det är i mångt och mycket dessa personer som driver Rio dag efter dag. Men sedan finns det en liten grupp kriminella knarkkungar som härskar i favelorna och bestämmer vad som gäller. De har egna tuffa lagar, vilket innebär att de i princip inte har någon kriminalitet inom favelorna. Tystnadskulturen är totalt dominerande. Inget vet, har hört eller sett någonting. Du får inte ta foto på personer inne i favelorna. Vem som helst kommer inte in hur som helst. Det har de koll på. Favelorna har varningssystem mellan sig om t.ex. polisen skulle komma. 

Men i samlad trupp med vissa regler fick vi en rundvandring (de vill tjäna lite pengar också på turisterna), vilket var en spännande inblick i det dagliga livet i en favela. De är ofta byggda på en bergssluttning och man kan s.a.s. sälja sitt tak, vilket innebär att någon annan kan bygga en bostad på ett befintligt tak. Sedan kan denna i sin tur sälja sitt tak osv. Eftersom de som bor i favelorna bl.a. är skickliga hantverkare så tycks det vara säkert och stabilt att göra så. Men det går inte att komma ifrån att det känns trångt, litet, sanitärt tveksamt och oförenligt med den boendestandard vi är vana vid och tar för givet i Sverige, även om vi såg både parabolantenner och AC-anläggningar.

En kväll lyckades vi, tack vare Björns hjälp, ta oss till den klassiska fotbollsstadion Maracana i Rio där bl.a. VM-finalen spelades 2014 och som också huserade OS 2016. Ja, nu heter den ju inte Maracana längre, mer än i folkmun. Officiellt är det Estadio Jornalista Mario Filho. Men det kommer nog ingen ihåg. Vi såg en match i Riomästerskapen mellan topplaget Fluminense och ett mindre känt lag. De 18 000 på läktarna fyllde bara en fjärdedel av platserna på arenan, men de lät mycket hela tiden och när Fluminense gjorde sina fyra mål kändes det nästan som det var fullsatt. Lite speciellt att uppleva ett brasilianskt topplag på den arenan. T.o.m. min fru (som aldrig varit på en fotbollsmatch) tyckte det var kul och att tiden gick snabbt.

Att vi bodde precis vid Copacabana gjorde naturligtvis att det blev några besök på stranden och dopp i Atlanten. Tre minuters promenad över Avenida Atlantica med lånade badhanddukar från hotellet, hyrda solstolar för 40 kronor inklusive parasoll på stranden och det var bara att njuta. Men det gäller att vara insmord med en hög solskyddsfaktor. Temperaturen i vattnet vara bara runt 20 grader. Men mest påtagligt var vågorna. Jag tror jag blev knockad tre gånger. Jag stod med vatten till knäna när vågorna som kom översteg min längd och slog omkull mig. Underströmmarna när vattnet rann tillbaka ut var onekligen kraftiga och respektingivande. Det gäller att vara försiktig och inte överskatta sin förmåga. Det var lite underhållande att notera alla som gick omkring på stranden och sålde allt möjligt. Verkligen allt! De var många, men ingen var påstridig. Att köpa en iskall cola eller vatten var välbehövligt, men lite fundersam blir man när de går omkring med ett fat med räkspett på. Vem köper ett räkspett i 35 graders värme (skuggan) som någon gått omkring med i kanske en timme på stranden? Men en drink på kvällarna på någon uteservering med livemusik på Copacabana var riktigt gott och trevligt.    

Höjdpunkten i Rio och på hela resan måste nog ändå bli karnevalstågen. Tre kvällar i rad paraderar fyra sambaskolor per kväll. På en specialbyggd 800 meter lång gata dansar sambaskolorna sig fram i 70-80 minuter per skola, vilket bevittnas av 80 000 åskådare på läktarna. Varje skola har mellan 3 000-4 000 personer i sina parader. Det är fyrverkerier, musik, sång och dans på läktarna och en otrolig euforisk stämning. Kreationerna, färgerna, fjädrarna, paljetterna och inte minst de stora vagnarna med sanslösa påbyggnader och utsmyckningar är alldeles fantastiskt och omöjligt att göra rättvisa med ord. Jag tror jag har drygt 100 bilder och filmer i mobilen från paraderna. Det är tur att man inte är färgblind, vilket jag och min fru konstaterade. Extra roligt var det att en av de skolarna vi såg också var den som fick högst poäng och vann paraden. Regelverket är omfattande och komplicerat, men det finns många domare och ett poängsystem, där röstningen direktsänds i tv.

Det var karnevalsaktiviteter lite varstans i Rio under de dagarna karnevalen pågick. Människor var lediga och det var många, väldigt många ute till sent på kvällarna/nätterna. Men att se sambaskolornas parader är en oerhört speciell upplevelse, som inte liknar eller kan jämföras med något annat. Att skaffa biljetter till detta på egen hand tror jag i princip är omöjligt. Tryggt och bekvämt också med transport i minibuss till och från evenemanget, vilket säkert inte hade varit lätt på egen hand heller. Tack Björn!

Riovistelsen avslutades med att Björn tog med hela sällskapet på en gemensam middag på en köttrestaurang, där vi fick ytterligare möjligheter att utbyta våra upplevelser och erfarenheter av våra dagar i Rio. En trevlig avrundning innan vi skildes åt för att fortsätta våra resor åt lite olika håll.     

Buzios och hemresa

Efter en dryg veckas intensitet i Rio sökte vi lite avkoppling med sol och bad i Buzios. Tre timmars bilresa från Rio och vi var framme. Här bodde vi på La Boheme. En anläggning precis vid stranden, som hade allt vi önskade. I Buzios blev det mycket poolhäng och inte många steg per dag när jag kollade stegräknaren i mobilen. Men här fanns lagom mycket att göra, i alla fall när man precis hade varit i Rio. En kort promenad gjorde att man kom till en trevlig mysig liten del av Buzios vid vattnet, med restauranger och butiker.

Matportionerna var stora på alla ställen vi besökte och oavsett vad vi åt. Det blev några extrakilon runt midjan på resan, men då hade vi medvetet skippat sallader i alla former med tanke på magsjukerisken. Däremot blev det mycket grillat med både ris och pommes frites, vilket var en vanlig kombination under hela resan. Avslutningen i Buzios, där tempot var lite lugnare, kändes som ett bra sätt att runda av vår resa efter storstäder och naturupplevelser i djungeln.

Tillbaka till Rios internationella flygplats med egen transfer och sedan elva timmar till Amsterdam och vidare till Köpenhamn med en efterföljande broresa över Öresund och vi var tillbaka i Sverige. Även på hemresan, som var en nattflygning köpte vi en uppgradering av vår economybiljett. Denna gång blev det premium economy, som var ytterligare ett snäpp upp jämfört med när vi flög ner till Buenos Aires. Det var det absolut värt, inte minst med tanke på att vi var hemma en tisdag kväll och skulle börja jobba igen på onsdagen.   

Slutkommentar

Det var en fantastisk resa och ett oförglömligt minne för livet. Upplägget och genomförandet av alla delar var perfekta och vi skulle inte vilja ändra på någonting. Vi är mycket nöjda och kan varmt rekommendera upplägget och dessa resmål för den eller de som överväger att besöka de platserna vi var på. Vi vill även och mest av allt rikta ett stort tack till Björn och Sydamerika experten för tips, vägledning, bemötande och kompetens samt alla bokningar och guidning m.m. som i alla avseenden fungerat utmärkt! Stort tack!

Thomas Rönnerhed