Chat with us, powered by LiveChat
29-Vandring-i-vackert-landskap-Mount-Totumas

En naturresa genom Panama

Nedslag i Panama-januari 2024

När min man Peter Lundberg och jag planerade vår femte resa till Costa Rica, där vår dotter med familj bor, bestämde vi oss för att denna gång förlänga resan och passa på att bekanta oss med grannlandet Panama. För att få ut mesta möjliga av detta första besöki landetvände vi oss till Björn på Sydamerikaexperten. Han hjälpte oss att sy ihop en fantastiskt fin resa där naturupplevelser, vandringsmöjligheter, bra fågelskådning, småskaligt och lokalt var några av ledorden för val av boende och platser att besöka. Vi ville gärna bo minst tre nätter på varje plats för att ha en liten chans att lära känna stället. Och vi var ganska bestämda på att vi vill ta landvägen över till gränsen till Costa Rica, även om vi i efterhand kanske förstår varför många väljer bort det alternativet… Vi tillbringade tolvdagar i Panama innan vi åkte vidare mot Costa Rica. Totalt blev det nedslag på fyra olika platser: Gamboa, Boquete, Boca Chica och Mount Totumas. Häng med på vår resa!

Gamboa –Panamakanalen och Pipeline Road(13 –16 januari)

Dag 1

Efter en lång, men ändå hyfsat smidig flygresa från Arlanda via Schiphol landar vi på Tocumen, internationella flygplatsen i Panama City, och blir upphämtade av privat transfer som tar oss till Hotel Gamboa Rainforest Reserve. Bilresan är ca 1 timme lång och tar oss på stora och breda motorvägar förbi Panama Citys skyline med höga skyskrapor och glänsande bankpalats. Har vi hamnat rätt? Är detta verkligen Centralamerika med alla skyskrapor? Tydligen mer jordbävningssäkert här än i Costa Rica i alla fall…Vi lär oss att ungefär 40 procent – ca 1,8 miljoner av Panamas totala befolkning på ca 4,4 miljoner  – bor i Panama City. Investeringarna i infrastruktur har varit enorma under de senaste 25 åren, dvs sedan 1999 då USA lämnade över förvaltningen av den inkomstbringande kanalen till Panama.

Det är skönt att komma fram till hotellet vid Soberania National Park. Från balkongen har vi en fantastisk utsikt över den mäktiga floden Chagres, den största och viktigaste vattenförsörjaren av  Panamakanalen. 

  • Bild 1 Panama City – Flagga + Panama City skyline
  • Bild 2 Utsikt över floden Chagres, från hängmattan på balkongen
Dag 2

Är man i Panama måste man såklart ha sett Panama-kanalen! Många turister väljer att åka till besökscentret vid Miraflores slussar och från en läktare titta på när de stora fartygen passerar förbi. Vi fick rådet att ta en heldagstur med båt på kanalen, för att verkligen få uppleva kanalen. Det är en långsam men ytterst spännande dag!  Vår turbåt får en gigantisk fartygspartner att följa ”southbound” från Gamboa till Stillahavskusten. Lunchbuffé serveras ombord och vi har en engagerad guide som växlande på spanska och engelska berättar allt vi vill veta om kanalen. Känslan att vara där på kanalen med vår partnerbåt är lite som ”slow-TV”. Allt går väldigt sakta, men det är en mäktig upplevelse och faktiskt spännande hela tiden! Långsamt, långsamt tar sig fartyget in i kanalen och kommer på plats. Långsamt, långsamt drar de elektriska tågen på varje sida fram fartyget och säkerställer att positionen hålls. Långsamt, långsamt tappas vattnet ur och vattennivån i slussen sänks. Långsamt, långsamt öppnas slussporten framför oss så att resan kan gå vidare till nästa sluss. Där den långsamma, långsamma processen fortsätter. Marginalen på varje sida om fartyget när vattnet är som lägst är nog inte mer än en halvmeter. Obegripligt att inget händer!

Det tar ca 10 timmar för ett fartyg att ta sig genom kanalen från kust till kust. Vi åkte ungefär halva sträckan. Normalt slussas ca 36 fartyg genom kanalen på ett dygn. Totalt, i båda riktningarna. Det är alltså inte särskilt många fartyg per dag, även om kanalen är öppen 7 – 24. Denna säsong har det regnat mindre än normalt och för att spara vatten har man begränsat antalet fartyg per dygn till ca 24. Kostnaden för slussningen varierar, mellan 5 och 10 miljoner kronor per fartyg får vi lära oss, beroende på fartygsstorlek. Alternativet, att åka runt hela kontinenten är förstås väsentligt dyrare och tar väldigt mycket längre tid. Vår tur slutar vid Flamenco Marina, en plats som tydligen ”alla” som bor i Panama City gärna åker till en söndagseftermiddag. Köerna för att ta sig därifrån med bil är långa, men vi får en liten känsla av vad man gör i Panama City när man är ledig…

  • Bild 3: Fartyg i Panamakanalen
Dag 3

Fågelskådning längs legendariska Pipeline Road står på agendan idag. Det ska sägas på en gång att Peter är en mycket duktig och erfaren fågelskådare, jag är intresserad men inte så kunnig. Jag har under åren lärt mig att letar man upp spännande fågellokaler får man alltid på köpet bra naturupplevelser. Pipeline Road är en grusväg som följer sträckningen av en gammal oljeledning som byggdes under andra världskriget som säkerhetsåtgärd, för att kunna flytta olja mellan kusterna ifall att kanalen skulle bli blockerad. Namnet antyder kanske inte att en lockande naturupplevelse väntar, men det gör det! Pipeline Road är känd som en av världens hetaste platser för fågelskådning. Enligt uppgift har det setts över 400 arter här. Men då får man nog hålla på lite mer än en dag…

Det är svårt att skåda fågel i den täta regnskogen, men vandrar man längs grusvägen ges stora möjligheter att se både det ena och det andra i den öppning i regnskogen som vägen utgör. En duktig fågelguide är ett måste här och vår heter Natalie. Hon och hennes chaufför hämtar oss strax efter kl 6. Vi får en väldigt fin förmiddag tillsammans och totalt plockar vi in ca 75 arter. 

På eftermiddagen blir det pool-häng och en egen vandring längs La Laguna trail nära hotellet.

  • Bild 4: Pipeline Road – skylt
  • Bild 5: Pipeline Road – vägen
  • Bild 6: Peter, Lotta och vår fågelguide Natalie.
  • Bild 7: Trogan

Boquete – Fåglar, kaffe och Vulcano Baro (16 – 19 januari)

Dag 4

Idag är en resdag. Vi ska lämna Gamboa och förflytta oss med inrikesflyg från Panama City till David, Panamas näst största stad som ligger i provinsen Chiriqui, den västra delen av landet och med gräns mot Costa Rica.

Förmiddagen nyttjar vi till en fågelskådningspromenad på egen hand genom Gamboa. Det finns mycket att se i hotellets näromgivning – både fåglar och djur. I hotellträdgården stötte vi t ex på en bälta (amarillo). Gamboa är i sig ganska intressant. Byggdes upp på 1930-talet för de amerikanska familjer som jobbade i kanalzonen. Allt skulle finnas där och se ut som ”hemma” – skolor, post, polis, brandstation, sportfält, vattenposter etc. Husen har parkeringsplats under tak för två bilar. Visst bor folk där idag, men än del hus står öde. Känslan är lite av en gammal filmstad…

Inrikesflygplatsen Albrook Airport är liten och ligger mitt i Panama City, man fattar från utsidan inte att man är vid en flygplats. När vår transferchaufför säger att vi är framme vid tror vi att vi befinner oss utanför ett mindre köpcentrum. Oavsett så tar oss flyget effektivt till David. Vår chaufför, vars pappa en gång i tiden jobbat på Skanska och han därför faktiskt har lite koll på Sverige, tar oss till Boquete.  Vi checkar in på Garden Inn, ett väldigt mysigt litet boutique hotel med ett antal gästhus i en fantastisk vacker trädgård. Vi hinner precis förbi ”the social corner”, den lilla hotellbaren ute i trädgården som bara har öppet en timme strax före middag. Här träffar vi nya människor och får tips på trevliga restauranger och intressanta utflyktsmål. 

  • Bild 8 Gamboa God love tourists
  • Bild 9 Gamboa hus med plats för 2 bilar
Dag 5

Boquete ligger i Panamans högland på ca 1200 möh och vi njuter verkligen av den lite svalare temperaturen. Gamboas regnskogar var varma, fuktiga och klibbiga. Provinsen Chiriqui är bl a känd  som Panamas trädgård och en stor del av landets grönsaker, kaffe mm odlas här. 

Idag har vi åter bokat en guidad fågelskådningstur. Det är Raul som tar med oss till ”Birding Paradise”, en fantastisk plats som utvecklats av ägaren och fågelentusiasten Michael. På en liten yta finns en artrikedom utan dess like. Härlig förmiddag!

På eftermiddagen besöker vi den lokala blom- och kaffefestival i Boquete  – Feriade de la Flores y del Café. Det är en festival som traditionsenligt hålls en gång per år när kaffeskörden är bärgad och som lockar besökare från hela landet. Vi hade lite tur och lyckades pricka in ett besök Boquete just under festivalveckan. Mycket musik, lokal mat och vimmel. Väldigt få utländska turister. Och väldigt få som pratar engelska.

  • Bild 10: På väg mot Birding Paradise
  • BIld 11 Motmot
  • Bild 12: Lotta på blom- och kaffefestival
Dag 6

Genom hotellet bokar vi en lokal taxi och tar oss till Pipeline Trail för fågelskådning och vandring på egen hand. Denna pipeline-trail har inget med olja att göra (som den i Gamboa) utan här är det en vattenledning vi följer upp mot källan. På ca 1800 meter höjd hittar vi den: Quetsalen. Den färgglada och vackra fågeln med de enorma stjärtfjädrarna trivs på högre höjder. Bilden är inte så proffsig som den skulle ha blivit om den fotades genom en tub, men vi hittar fågeln helt själva (utan guide) och vi kommer väldigt nära.

På eftermiddagen gör vi en kaffetur på rekommendation av hotellet. Vi har rest i kaffeländer tidigare och trodde kanske vi hade koll på det mesta.  Men inte! Det finns alltid nytt att lära. Daniel på Gran del Val ger oss en privattur på närmare 3 timmar, från buske till kaffekopp, och det blir en av de bästa kaffeturer vi någonsin gjort. Väldigt intressant och lärorikt för två agronomer som gillar kaffe. Vi fick gedigen genomgång av hela kedjan från odling via förädlingen till provsmakning av färdiga produkter. Provsmakningen av de olika kaffesorterna och de olika rostningarna – noggrant tillagade med rätt mängd kaffe, rätt temperatur på vattnet och exakt på sekunden rätt bryggningstid  – kändes nästan som att vara på vinprovning… 

  • Bild 13 Pipeline Trail
  • Bild 14 Ketzal
  • BIld 15 Ketsalmiljö
  • BIld 16 Kaffeodling
  • Bild 17 Kaffeprovning
Dag 7

Idag ska vi på äventyr till Vulcano Baru National Parc. Toppen av den sovande vulkanen ligger 3 475 meter över havet och på vägen upp ska vi skåda fågel som trivs på högre höjder. 

Vi blir upphämtade kring lunch av vår fågelguide Raul och en ”specialchaufför” som kör en extra-allt-utrustad monstertruck. Varför? Jo, den 14 km långa vägen upp till toppen är extremt stenig och gropig. Tänk på en uttorkad flodbädd! Fullt med stora stenar i olika storlekar, runda stenar, en del vassa, gropar, uttorkade vattenfall och hällar. Utan jämförelse den värsta vägen vi någonsin åkt på, om det nu ens kunde kallas för väg.  Men vilket äventyr! Och många skratt blev det i ”nöjesparkens” gupp.

De flesta som vill bestiga Vulcanao Baru vandrar upp. Det skumpar förstås inte lika mycket, men tar ca 6 timmar, ännu längre om du är otränad och har dåliga skor. Med bil går det inte fort heller. Kör man utan att stanna och utan att få punka tar det ca 2 timmar, dvs en snitthastighet på 7 km/timmen. I vårt fall tar det förstås mycket längre tid eftersom vi stannar på olika höjder längs vägen, njuter av utsikten och den speciella naturen –  och skådar fågel. Vi får en fantastisk dag och är uppe på toppen lagom till en vacker solnedgången som färgar molnen och bergen runt omkring mjukt rosa. Smörgås och varm choklad värmer gott i blåsten! 

På vår färd ner i mörkret möter vi nattvandrare som tydligen siktar att vara på plats på toppen till soluppgången. Det är visst då man ska vara där! Själva njöt vi av att vara ganska ensamma vid den fina solnedgången.

Väl nere i Boquete byter vi bil och blir skjutsade till Boca Chica vid kusten. Vi anländer sent på kvällen och det är skönt att bara stupa i säng. Värre är det för vår chaufför som, innan han kan åka hem, får fixa med en punktering han fick precis när han rullade in på hotellområdet… 

  • Bild 18 Stopp mot toppen (vår bil)
  • Bild 19 På toppen av Vulcano Baru. Peter och Lotta
  • Bild 20 Varm choklad på toppen
  • Bild 21 Solen på väg ner

Boca Chica – lugna dagar vid havet (19 – 22 januari)

Dag 8

Eftersom vi kom fram till vårt hotell mitt i natten visste vi inte riktigt var vi hade hamnat! Vi vaknar upp och konstaterar att någon utlovad havsutsikt från rummet har vi i alla fall inte fått. Ett nytt rum med bättre vy ordnas raskt fram. Efter den äventyrliga gårdagen och ganska intensiva dagar i Boquete är det skönt att bara ta det lugnt och läsa en bok på bryggan vid vattnet.  Vi upptäcker att det lite mer familjära grannhotellet har grillbar med musik och dans ute på sin pir. Det blir en trevlig kväll tillsammans med bland annat ett gäng trevliga kanadensare. 

Dag 9

Åter en lugn dag. Lite fågelskådning i näromgivning på morgonen innan det blivit för varmt. En god bok. Pool-häng. God lunch på hotellets restaurang. 

Boca Chica ligger på fastlandet och är vad vi förstår en bra bas för att utforska skärgården utanför (Chiriqui Marine National Park). Hotellet rekommenderar en båttur mellan öarna för snorkling och bad. Vi tycker det blåser för mycket och eftersom det är söndag kommer vi troligen heller inte få ha stränderna för oss själva. På kvällen åker vi i stället ut med båt på en ”sunset-tour” och kollar efter fåglar i mangroven. En fin kväll. Och vi är helt själva! 

Dag 10

Vi hinner med ett dopp i poolen innan det är dags att åka vidare mot högre höjder och svalare temperaturer igen. Mont Totumas i molnskogen på 1900 möh väntar! 

  • Bild 22 Boca Chica – skymningen faller
  • Bild 23 Boca Chica – strand
  • Bild 24 Boca Chica – öarna utanför

Mont Totumas – Molnskog och bellbirds (22 – 25 januari)

Dag 11

Mount Totomas Cloud Forest Lodge – vilket paradis! Ett litet ställe gömt i molnskogen, beläget ca 1 timme med fyrhjulsdriven truck från asfalterad allmän väg nära La Amistad National Park. Ägaren Jeffery har utvecklat något helt unikt. Tar emot turister, men också många forskare. Här finns mycket natur och biologisk mångfald att uppleva! Fina vandringsleder, kolibri-matning, fint boende. Framför allt familjärt och personligt. Vi är under dessa dagar bara ett 10-tal gäster som bor utspridda i de olika boendena som erbjuds. Måltiderna är av första klass! Det erbjuds ”bara” dagens meny, dvs inget att välja på – men vi får utsökta trerätters middagar, lagade av fina lokala råvaror utifrån säsong. 

För att hitta en av våra fågelmålarter i molnskogen – the bellbird – tar vi hjälp av den lokala fågelguiden Renaldo. Vi stärker också upp teamet med Lis, en kanadensisk fågelskådare som är uppvuxen i Panama. Det blir en förmiddagsvandring i molnskogen. Och visst hittar vi vår bellbird, fast det egentligen inte är riktigt är tid och säsong för den. Den sorgliga klocklika sången är helt magisk! Och fågeln ser mycket speciell ut med sina tre långa ”hudtofsar” som den slänger med kring näbben. Vi ser också många andra fåglar och även spår av puma…

Efter fantastiska fish-tacos till lunch gör vi sen en egen vandring i den vackra omgivningen. Härligt att vara här!

  • Bild 25 Regnsbåde vid altanen
  • Bild 26 Utsikt från rummet
  • Bild 27 Bellbird, lite skymd
  • BIld 28 Fågelskådning i molnskogen. Renaldo och Lis
  • Bild 29 Vandring i vackert landskap
Dag 12

Även idag har vi bokat upp Renaldo för en fågelskådartur. Denna gång på något lägre höjd för att få in några nya arter. Efter en utsökt lunch gör vi en egen vandring på en av de många trailer som finns runt omkring Mont Totumas. Vi passerar ett fint litet vattenfall och hittar fler magiska bellbirds.

På kvällen innan middagen visar Jeffery bilder från de övervakningskameror de har utsatta i skogen i forskningssyfte. Det är ju svårt att få syn på djur när man är ute och vandrar, men de finns där! Puma, jaguar, tapir… 

  • Bild 30 I molnskogen
  • BIld 31 Peter och Lotta vid vattenfall
  • Bild 32 Peter och Lotta på altanen.Mont Totumas
  • Billd 33. Kolibri i solnedgång
Dag 13

Dags att resa vidare mot Costa Rica! Vi lämnar Mont Totumas med härliga minnen och kör mot Paso Canoas, gränsen till Costa Rica. Lite nervösa är vi! Bilen kan inte utan stora besvär ta sig in i Costa Rica och vi har av Björn fått instruktioner att promenera över gränsen ca 300 meter och skaffa en stämpel i passet. En annan bil ska möta oss på andra sidan gränsen. Känns lite som en man är inblandad i en fångutväxling… 

På Panamasidan går allt fint. Men sedan kommer vi ut i ett väldigt kaotiskt ”ingemansland” – inga instruktioner, inga skyltar som visar var man ska ta vägen för att få sin viktiga stämpel i passet, en massa taxibilar som erbjuder sina tjänster, inga gångvägar, lastbilar, dammigt… Vi frågar oss fram och hittar till slut den om något ännu mer röriga – och orörliga –  kön för att komma fram till passtämplingsluckan. Det tar en timme i 35-gradig värme, men till slut har vi i alla fall vår stämpel. Welcome to Costa Rica! Vi har ytterligare 2 härliga veckor framför oss, men det är en annan historia.

  • Bild: 34 Lotta o Peter vid gränsen mot Costa Rica

Dela detta inlägg