Vi heter Lena och Assar Andersson. Alltid när vi ska resa iväg startar vi med att fira det på första flygplatsen. Vi hade ett tidigt flyg från Kastrup så firandet fick vänta tills vi kom till Amsterdam. Amsterdam, just det … vi skulle ju till Paris! Vad hände? Mitt i natten, några timmar innan avresan från Köpenhamn kom ett sms från Air France om att vårt flyg till Paris var försenat tre timmar. Vi insåg ju att vi skulle missa våra anslutningar vidare till Fortaleza och Manaus. Panik!!! Som tur är har Sydamerikaexperten ett nödnummer. Ringde dit mitt i natten. En helt lugn Björn Larsson svarade, förlåt för det Björn! Vi fick rådet att åka ut till Kastrup, vänta på besked från flygbolaget (det dröjde 3 timmar) och då blev det Amsterdam istället. Endast tre timmar försenade framme i Manaus, då var det skönt med sömn.
Amazonas
Efter lite sömn på hotell i Manaus blev vi skjutsade till en liten hamn för vidare färd till Amazon Eco Lodge. Den resan var i sig en upplevelse. Vi såg två färger på vattnet där två floder möttes, åkte Volkswagenbuss på en lerig väg och undrade stillsamt om vi skulle behöva gå av och putta på när bussen fastnat i leran. Men så blev det ju inte och nästa etapp var med speedboat till lodgen. Så vackert!
Sen följde några dagar med fantastiska upplevelser tillsammans med vår otroligt duktiga guide. Vi vandrade i djungeln, åkte runt med kanot och bara njöt av vädret, miljön och allt vi såg och hörde. Det är stor skillnad på vattennivån i floderna under året och man kan tydligt se på växtligheten var högsta nivån kan vara. Vrålaporna och fåglarna är alltid närvarande och hörs tydligt.
Rio de Janeiro
Vi landade lite senare än beräknat i Rio. Guiden Maud Kennedy och chauffören Bruno ( fantastiska båda två) mötte vid flyget. De släppte av oss vid Marina Gloria eftersom vi bokat en ”Sunset sailing trip”. Maud och Bruno tog vårt bagage till hotellet och vi fick en underbar kväll/em ombord på båten. Toppenväder och fria drinkar hela seglatsen. Middag och promenad längs Copacabana på kvällen.
Dag 2
På förmiddagen upp till Kristusstatyn, eller ”Limhamns-Jesus” som statyn döpts till av svenska sjömän. Cementen till statyn kom ju från Limhamn i Skåne. Imponerande staty och utsikten däruppe går inte av för hackor! På em rundtur med bilen till några olika platser. På kvällen åt vi middag på en churrascaria, dvs en köttrestaurang ca 200 m från vårt hotell. Man får äta hur mycket kött som helst och servitörerna kom var femte minut med nya köttsorter. Förstår inte att man kan äta så mycket som vi åt den kvällen. Sen orkade vi bara släpa oss tillbaka till vårt fantastiska hotell och njuta i poolen på takterrassen. Hotel Astoria Palace, kungligt läge på 12:e våningen med utsikt över stranden Copacabana och Atlanten.
Dag 3 startade vi med ett besök på Sockertoppen, givetvis också på vår önskelista. Helt otroligt vilken utsikt, vi hade också nästan helt molnfri himmel.
Vi besökte domkyrkan och en klosterkyrka inne i stan.
Ett dopp i havet vid Copacabana kändes härligt på em, det var en varm dag i Rio.
På kvällen åkte vi själva ut till ett köpcenter nära Sao Conrado. Där fanns en teater där vi skulle se en föreställning av Ginga Tropical Show. Den var två timmar lång och helt underbar. Naturligtvis samba och bossanova med många vackra kostymer. Det var musik, sång och dans från Brasiliens olika regioner. Inte så mycket folk tyvärr men artisterna gav allt för oss ca 50 personer som var där och stämningen blev helt otrolig. Eftersom köpcentret stängde fanns inte så många taxibilar utanför när showen var slut. Vi anade att det skulle kunna bli på det sättet. Vi skyndade oss ut och fick en taxi men ett tips är att förbeställa.
Tyvärr inga bilder från showen, endast video, men man kan googla Ginga Tropical Show, Rio de Janeiro.
Tack Rio för den här gången! Vi hoppas att vi kommer tillbaka …..kanske till karnevalen då?
Ilha Grande
Nästa plats att besöka är Ilha Grande, en ö ca 15 mil söder om Rio. Vi blir hämtade av Bruno i sin taxi tidigt på morgonen. Han ska köra oss hela vägen till färjeläget. Vi åker längs med motorvägen i norra Rio och där får man se en helt annan del av staden. Där bor det mycket problem. Det är ”no go” platser och vi passerar polisbilar som kör med öppna bilrutor och pipor på deras automatgevär sticker ut genom rutan. Bruno berättar om stora problem med gängkrig i dessa områden och att poliserna också attackeras eftersom de stör narkotikahandeln. Framme på ön så träffar vi en man som drar vårt bagage på en kärra. Tacksamma för det! Väl framme på hotellet fick vi en överraskning. Vi måste ha fått deras allra bästa rum. Det här är utsikten från vårt rum.
Ilha Grande har varit en fängelseö men är numera mest känd som en vacker plats att varva ner på. Det finns många vandringsleder och många fantastiska stränder att vandra eller åka båt till. En av dagarna åkte vi en båttur, heldag, till flera stränder. Blågrönt vatten och bra snorkling. En annan dag ville vi se den välkända stranden Lopes Mendes. Den är skyddad så inga båtar kan köra direkt dit. Man får gå 20-30 min på en stig över en kulle för att komma fram till stranden. Inga problem med den promenaden om det inte kommer ett tropiskt skyfall. Det var precis vad som hände på tillbakavägen. Då förvandlas stigen till en bäck. Glad att jag hade badskor och inte flip flop på fötterna som många andra! Sista dagen hämtar Bruno med taxin och kör oss tillbaka till flygplatsen i Rio de Janeiro.Nästa äventyr blir Iguassufallen och vattenkraftverket Itaipu.
Iguassufallen
Det är något magiskt med fallande och dånande vatten …. För några år sedan besökte vi Victoriafallen i Afrika och det gav mersmak. Kan bara säga att Iguazufallen är lika mäktiga men på ett annat vis. Vi vandrade på båda sidorna, Argentina och Brasilien. Blev ordentligt duschade på den brasilianska sidan. Tyvärr kunde vi inte gå ut över Devil’s Throat på argentinska sidan. Den yttersta delen hade spolats bort en natt vid stort regn och högt vatten. Reparationen i stort sett klar men inspektioner mm var inte avslutade och godkända av försäkringsbolagen. Skulle nog öppna i mitten av mars eller början april. Vi fick trösta oss med en supergod argentinsk biff innan vi åkte tillbaka till Brasilien.
Itaipu – för inte så länge sedan världens största vattenkraftverk
Om man inte besöker Itaipu när man är vid Iguazufallen går man, enligt vår åsikt, miste om något otroligt imponerande. Vi hade inte hört talas om detta bygge och dess kapacitet, kanske beror det på avståndet från Sverige. Nu vet vi mera …. Man bör välja den tekniska visningen så att man också kommer in i byggnaderna och får se och höra om allt både utomhus och inuti.
Itaipu ägs gemensamt av Paraguay och Brasilien eftersom floden där kraftverket byggdes också är gräns mellan de båda länderna. Det är väldigt noga att den el som produceras verkligen delas lika. Itaipu invigdes 1984 och var då världens största vattenkraftverk. Nu har kinesisiska Three Gorges tagit över som det största vattenkraftverket i världen, men Itaipu producerar ändå mera el. Dammen som samlar upp vatten är till ytan ungefär lika stor som Mälaren. Dessutom har den ett imponerande djup på 195 meter.
Vi fick lära oss på den guidade turen att dammens djup är avgörande för hur mycket el man kan tillverka.
Itaipu tillverkar mera el än alla svenska vattenkraftverk sammanlagt.
Det finns 20 tubrör som vart och ett ger vatten till 20 turbiner. Om det blir för mycket vatten i dammen släpper man förbi det vattnet och när vi var där hände just det.
Tubrören till turbinerna är enorma, 10,5 m i diameter. Det dånar i rören när vattnet kommer nedforsande Vi hade sett mycket vatten vid Iguazufallen, men här var det minsann också mycket och mäktigt!
Nu är vi ”klara” med Brasilien, resan går vidare till Colombia. Vi börjar med att besöka vår son som bor och arbetar i Medellin. Sen avslutar vi vårt långa äventyr med några platser vid Karibien-kusten.
Medellin
Huvudsyftet med hela vår resa var att äntligen besöka sonen där han bor och arbetar. Han kommer till Sverige varje sommar men att se hur han bor, lever och jobbar har vi längtat efter att kunna göra. Och, när man reser så långt var det naturligt att lägga till Brasilien och fler platser i Colombia också till resan.
Medellin överraskade oss! Naturligtvis finns det fattigdom, slum och kriminalitet men med sitt rykte var staden allt annat än ryktet säger. Fantastiskt vänliga och trevliga människor, rent och snyggt på gator och torg. Väldigt grönt och staden ligger grön i en lång dalgång med höga berg åt sidorna. Mycket god mat på de matställen vi besökte. Vi undrade i efterhand om det är förbjudet att tigga i Colombia. Inga utsträckta händer utan motprestation …. Man sålde saker, uppträdde kort t ex vid trafikljusen osv. Kreativiteten var enorm.
När sonen jobbade gjorde vi några egna utflykter, t ex en halvdag till Comuna 13 och en heldag med buss till Guatapé.
Guatapé är en unik liten stad, och verkligen den mest färgrika stad jag besökt. Vi valde att göra en organiserat dagstur från Medellin. Vi blev upphämtade och sen blev det buss (mini) i ca en timme till första stopp med frukost. Därefter fotostopp med utsikt över den översvämmade staden (gamla) Penol och vid nya Penol som flyttats pga kraftverksbygge. Sen en båttur på Guatapé sjön och promenad i gamla stan, berömd för sina vackra husgrunder. Lunch och en tur upp till monoliten El Penol-klippan. Intressant att se odlingar och hur folk livnär sig längs med vägen till och från Medellin.
Husgrund och monoliten El Penol i Guatapé
Comuna 13 i Medellin ansågs fram till början av 2000-talet vara ett av de farligaste områdena i världen. Där rådde våld, skjutningar, kidnappningar och gängkrig och var tillhåll för vänster- och högergerillor, paramilitärer och kriminella gäng som t ex droggäng. De som fortfarande bodde kvar, de allra fattigaste, tog stora risker om de vågade sig ut men inte nog med det, de blev också attackerade och utnyttjade i sina hem. 2002 fick stadens ledare nog och massiva insatser för att förändra situationen inleddes. Följande årtionde gjorde regeringen och staden stora insatser. Man har fått stopp på våldet, byggt tåg, linbanor och elektriska rulltrappor för att invånarna enklare ska kunna ta sig runt till sina arbeten. Invånarna känner sig säkra och barnen leker åter på gatorna. Området är nu känt som konstnärskvarter med många gatuartister och turister kommer för att se de vackra graffitimålningarna som döljer kulhålen. Numera finns två tågbanor, sex linbanor med efterföljande elektrisk rulltrappor på olika ställen längst ner i Medellins dalgång för att underlätta för människorna att ta sig till arbeten och skolor t ex.
Palomino
Palomino är nog den mest avslappnade kuststaden i Colombia. Här vandrar man längs stranden, luktar på blommorna, solar och badar, äter gott och bara njuter vid havet. Det farligaste man kan råka ut för här är nog att få en kokosnöt i huvudet. Vill man ha något att göra finns vandringsleder, ridturer, besök på kaffeplantager och hos indianfolken i Tayrona eller i bergen. Det som Palomino är mest känt för är tubing. Man åker motorcykeltaxi och vandrar ett stycke längs en flod. Sedan får man en stor däckring som binds ihop några stycken och sedan glider man sakta ner längs med floden tills man når flodmynningen.
Vi kom till Palomino, bodde på Aité Eco Hotel och njöt av livet i fyra dagar. Jag tog en ridtur från en närliggande finca. Intressant att se att många bygger sin egen lilla gård, odlar och har djur. Mycket ”gammaldags”, jag såg t ex en kvinna som tvättade med ett klappträ. Slutet på resan närmar sig men fortfarande hade vi två platser till att besöka, Cartagena och Isla Grande (en av Rosarioöarna). Man kan ju flyga från Santa Marta till Cartagena men vi hade valt att åka minibuss från Palomino till Cartagena. Det ångrar vi verkligen inte! Det tog nog 6-7 timmar inkl fikastopp men vi fick se så mycket intressant längs vägen. Det är tydligare att man lever och bor mycket enklare i norra Colombia än i t ex storstaden Medellin.
Isla Grande, Colombia och Cartagena
Efter en övernattning på Hotel 3 Banderas i Cartagena blev det båt till hotel San Pedro de Majugas på ön Isla Grande. Vi såg inte ett moln på fyra dagar. Ön är inte särskilt stor, man cyklar eller går lätt från den ena sidan till den andra. Vi bodde på den norra sidan och det blev tydligt varje eftermiddag. Vid 14-15 blåste det hårt från norr vilket det tydligen alltid gjorde. Skönt om det var jättevarmt men ojojoj vad solen tog! Vi badade, solade under sänghimmel och handduk och åt mycket gott. En av dagarna hyrde vi cyklar och cyklade till västra delen av ön. Många byggnader från spanjorernas tid som colombianerna renoverar. Det går långsamt men de har troligen begränsade resurser. En annan dag promenerade vi till motsatta sidan av ön. Där fanns blåste det inte alls och vattnet var fint att bada i. Precis utanför vårt hotell finns ett korallrev som är jättefint att snorkla vid. Det var lätt att ta sig ut dit, många killar med båt som erbjöd skjuts för en billig peng. På eftermiddagen blåser det för mycket tyvärr.
Hemåt det bär
Hemåt det bär ….
Tillbaka till Cartagena och en sista övernattning i Colombia på Hotel 3 Banderas. Hotellet ligger innanför murarna i den gamla staden, helt nära ett torg med bra restauranger. Efter frukost ville vi se lite mera av Cartagena så vi hittade en Hop On – Hop off buss. Alldeles lagom med några timmars sightseeing innan vi åker ut till flygplatsen för hemresa.
Assar fick en mindre behaglig upplevelse på flygplatsen när hans namn ropades upp i högtalarna. Han hade ”något” i sitt incheckade bagage som tullen ville kolla upp. Inte så kul när man är på resa från Colombia till Europa. Efter att man rotat igenom allt i väskan hittade de en eltandborste och en power bank. Tydligen får man numera inte ha batterier i det incheckade bagaget, det hade vi ju ingen aning om. Tankarna gick ju åt ett håll när man trodde att någon lagt ner något annat i väskan eftersom den stod i receptionen på hotellet hela dagen. Ganska lättad kom han tillbaka från tullen och vi kunde gå på planet.
Vi är verkligen nöjda med hela resan! Hjälp från Björn med planering och problemlösning suveränt bra. Prisvärt med mycket bra hotell, transfer som fungerade 100% och guider vi träffade.
Stort tack!
Lena och Assar Andersson