Det colombianska Amazonas

Björn Larsson
2023-04-02

De flesta brukar koppla ihop Brasilien med Amazonas, men Amazonas täcker en yta som går över nio sydamerikanska länder, bland annat Peru och Colombia. Jeanine Liebrecht och Mats Hansson valde att utforska den colombianska delen av Amazonas och boka resan med Sydamerikaexperten. Det var en mycket innehållsrik och spännande resa kombinerad med Chile, en av många kombinationsmöjligheter om du vill se mer av Sydamerikas länder på samma resa.

Deras upptäcktsresa i det colombianska Amazonas var något utöver det vanliga. Jag rekommenderar verkligen dig att läsa deras berättelse som Jeanine och Mats har varit vänliga nog att dela med sig av.

En oförglömlig resa

Av Jeanine Liebrecht och Mats Hansson
Efter flera veckor i Chile ville vi uppleva något annorlunda, äventyrligt, Amazonas! Efter sökning/ forskning på internet föll valet på den colombianska delen som verkade mindre utforskat, mer genuin och med möjlighet till fler aktiviteter. Sydamerika experten blev vårt självklara val och efter några samtal med Björn, goda råd och förslag, var resan ett faktum.

Högvattentid i floden, månadsskifte januari/februari 2023

Dag 1, 230125
Kvällsflyg från Concepcion till Santiago där vi väntade på anslutningsflyg till Bogota kl. 01:30.

Dag 2, 230126
Vi klev ombord LATAM full av förväntan. Sex timmar till första delstopp Bogota. LATAM var punktliga och erbjöd bra service, trevlig personal.

Tidsskillnad Colombia/Chile 2 timmar så vi landade 05:30. Colombia kräver inte att väskor tullas vid första anhalten, de skickades direkt till Leticia. Vi bytte terminal till inrikes, åt frukost. 11:50 startade inrikesflyget, också LATAM till Leticia. En timma senare får vi en första vy från flygplanet, Amazonas! Lång, brun, som en oändlig orm mitt i djungel, bland all grönska.

Väl framme, 2 timmar senare, möts vi av värme och fukt, liten flygplats där vi betalade den lokala skatten för att få vara i området (endast kontant), hämtade väskorna och i väg med egen guide och chaufför till hotellet. Hotel Amazon Bed & Breakfast, litet hotel med vacker designad trädgård, välkomnande.

Leticia är startpunkten för resor till Amazonas, ligger i skärpunkten mellan Colombias-, Peru och Brasiliens gräns. Efter en viss uppfräschning promenerade vi runt i den lilla men spännande staden följt av besök till Tabatinga (grannstaden på den brasilianska sida) där vi bjöds på en kall välsmakande caipirinha vid foten av Amazonfloden. Kan en resa starta på ett bättre sätt? Att sitta där och njuta, drömma och ta till oss lite information om området och dess ursprungsbefolkning, gerillan, narkotikatrafik med mera. Vädret visade sin bästa sida trots att det var högvattensäsong; blå himmel, sol och värme.

På väg tillbaka till hotellet, stannade vi till i hamnen där vi besökte stora lastfartyg som fraktar förnödenheter och folk, länderna emellan och som är en förutsättning för överlevnad i Amazonas.

Vidare till lokala marknaden med många olika fruktslag som vi aldrig sett tidigare, enorma fiskar och all handel på land, flottar och smala båtar med jordbruksprodukter. Till vänster hade vi en brasiliansk ö och mittemot Peru. Livligt utbyte. Klockan närmade sig 17:30, en viktig tidpunkt för nästa upplevelse mitt på det lokala torget, Santander Parken, där tusentals gröna papegojor flyger vid solnedgången för att vila sig på torgets träd. Vilken syn, vilka ljud, det pågick i någon timma.

Leticia har några bra restauranger och barer, vi intog middag i det öppna, lokal fisk inlindad i bananblad, utsökt. Senare en kort promenad och tillbaka till hotellet för en mer än efterlängtad vila.

Dag 3, 230127
Vaknar pigga, äter en bra frukost med mycket frukt och blir hämtade vid 9 tiden för vår avresa in i djungeln, Mocagua, ca 2 timmar, 60 km. Balanserar på träbrädor som förbinder fastlandet med flotten där vi kliver på båten. Det finns några få avgångar vid bestämda tider så bokning är ett måste. Allt fungerar bra, välorganiserat.

Längs resan på den mäktiga floden ser vi små byar med enkla hus, folk i sina små kanoter där de tvättar, transporterar mat, lägger nät, reparerar nät. Floden är full med träddelar stora som små, en del av naturen fick vi lära oss som är viktigt för syresättning av vattnet. Skepparen stannar ibland för att undvika kollision med de stora föremålen.

Äntligen framme! La Ceiba Ecohotel väntar oss, drivs av ett par av Ticuna härkomst och vi bor på ett mycket enkelt, men rent och bekvämt dubbelrum, egen toalett och en dag senare är vi ”uppgraderade” till ett annat rum med utebalkong. Allt mitt bland stora träd omgärdat av grönska, fåglar, några meter från floden som en del av den lilla byn.

Måltiderna består av fisk, platano och yuka i alla möjliga former. Frukt finns men inga grönsaker.

Mätta efter en annorlunda och god lunch börjar våra aktiviteter som vi bestämde tillsammans med vår guide då vi önskade vara aktiva och inkludera så mycket som möjligt. Dagarna börjar tidigt i denna del av världen när aporna, fåglarna väcker oss runt 05:30 och kvällar avslutas tidigt.

Vi promenerar med en bybo genom djungel där vi får veta vad de kan äta, dricka och vad man gör om man går vilse. Spännande gigantiska träd som ger av ett varnings ljud när den träffas med en träbit. Väl framme på Maikuchiga foundation ser vi många små apor, särskilt ”Mico Churuco” omhändertagna för att kunna återinföras till naturen efter en tid i fångenskap. Arbetet drivs av frivilliga och var en mycket trevlig och roligt inslag där några apor slickade oss för att tillgodogöra sig saltet. På väg tillbaka genom den byn besökte vi det lilla museet. Där kunde vi följa en av deras viktigaste traditioner, införandet av flickor till vuxna liv. En angelägenhet för alla invånare.

Vi fortsätter, och nu passerar vi den lokala idrottsplanen där det pågår en fotbollsmatch, något som ungdomarna gör varje dag medan de äldre och barn tittar eller leker, pojk och flicklag.

Solen börjar gå ner, himmelens färger ändras och vi sätter oss ner vid floden en stund. Några barn badar och ja, de har fångat en piraya, den första vi ser. Försiktiga håller vi i den medan vi ger den en pinne som tuggas på nolltid. Vassa tänder, inga fingrar. Snart känner vi av myggorna så vi återvänder till hotellet som ligger några meter högre än floden och ger oss skydd. Alla hotellgästerna äter vid ett gemensamt bord kl. 19. Åter fisk (mycket god), kassava och platano. Vid 20 tiden lägger sig lugnet, det är mörkt och alla går till sina rum. Vi kan knappast tro var vi är och njuter av minne från dagens händelser samtidigt som vi lyssnar till olika ljud från naturen och dess invånare.

Dag 4, 230128
Frukost. Avresa 08:00, destination Taraporosjön, mål; rosa delfiner.

Med spänning i sinnet kliver vi på vår lilla kanot och ut på floden när plötsligt, redan efter 15 minuters båtfärd ser vi något rosa som hoppar; delfiner! Vi träffar på dem nära hotellet! Vilken upplevelse att se flera av dem hoppa, leka, spruta vatten. De är rosa, är detta verkligt? Vi fortsätter mot sjön där de lever och har tillfälle att se några till och även gråa delfiner, de är stora som små. Vattnet i sjön är mycket rent så vi tar ett dopp och hoppar från båten. Friskt vatten och bara känsla att kunna ta några simtag mitt i Amazonas är en upplevelse. Tillbaka i kanoten, torkar oss på vägen och sätter kurs mot Puerto Nariño som är den andra kommunen i Amazonas-avdelningen i Colombia, belägen vid Amazonflodens strand. Det har cirka 6 000 invånare, de flesta av dem är inhemska (Tikunas, Cocama och Altamira) och dess specifika karaktär är att här finns inga bilar eller motorcyklar, här går man till fots. Man har skapat ett ekologiskt samhälle. Endast i Puerto Nariño och i Leticia finns myndighetsrepresentation, kommunkontor mm.

Lunch och promenad kring lilla staden. Utsikt från tornet, ett måste för att få en bättre förståelse av området och dess omfattning. Plötsligt kom några droppar regn som försvann lika snabbt.

Vi fortsätter till Cacao ön på den peruanska sidan, ca 2 km rakt över floden från där vi bor. Vi möter en lokalguide från byn. Han tar oss genom en fantastisk promenad, tät djungel, träsk/lermark efter förra veckans regn, gummistövlar är ett måste. Vi sjunker i leran, håller oss försiktigt i buskarna, vissa är vassa. Då får vi syn på ”Victoria Regia” världens största vattenväxt, lotus, vackra och under dem lurar anakondan. Vi fortsätter genom träsket mot byn och får syn på flera sengångare sovande på lågnivå, några nyfödda, fjärilar i starka färger längs vår väg.

Byn består av flera hus på pållar i en rad, vilket ger ett märkligt intryck. Den raka vägen framför husen var en gång landningsbana för småflygplan med narkotikatransport. Denna förstördes av regeringen och urinvånarna intog platsen som ligger högre än andra öar. Här får de skydd från högt vattenstånd samt medger möjlighet till odling av exempelvis majs.

Vissa äldre byggde båt med olika enkel teknik, vilka de stolt visade oss.

Kvällen blev lång, lördag. Byns invånare samlas på den lokala baren, dricker och dansar till ljudet av extrem hög popmusik, även cumbia. Musiken skall höras överallt, prata går inte och sova ännu mindre. Tystnad återvänder klockan två på natten när även den extra generatorn lagt av.

Dag 5, 230129
Tidig uppstigning, idag tar vi vår kanot kl. 05:30 i riktning till mycket tät och djup djungel, riktning Matamata Creek. (Amacayacu National park) Väl inne i området, stänger vi motorn och vi glider fram med hjälp av en paddel, tystnad som bryts av otal sjungande fåglar. Fågelskådning när det är som bäst.

Senare förtöjer vi kanoten i ett träd och promenerar i denna del av parken. Vi inser att varje ö eller park har egen karaktär. Vi får hjälpa oss att gå fram med en stor machete för att bana väg. Två timmar senare, trötta och svettiga kliver vi i kanoten för att prova artesanal fiske (pinne och lina). Bums! Första piraya nappar, för att följas av flera andra fiskarter i följd, lyckan är total.

Tillbaka till hotellet runt 13 och en efterlängtad lunch. Men vad ser vi i köket om inte en skorpion, den fångas och släpps en bit utanför hotellet, ingen biten. Vår sista utflykt blev Mocagua ö, ren träskmark, vackert. Åter får vi se olika fåglar och några vackra för oss helt okänd små apor som nyfiket tittar på oss

Kvällen är här, middag är intagen, blixtar och dunder närmar sig. Vi sitter på vår balkong, njuter av en kall öl, ser stormen i den nära horisonten och då öppnas himlen, det bara öser ner. Det doftar gott, naturen i all sin kraft visar oss vad högvattentid i colombianska Amazonas är. Naturen gav oss möjlighet att uppleva Amazonas när den är som bäst och vackrast, fina dagar, oförglömliga minnen, en fantastisk upplevelse. Vi lägger oss under myggnätet till ljudet av regn, imorgon båt till Leticia för vidare färd till andra delar av Colombia.

Men det är en annan berättelse.