Göteborg – San José
Larmet går 02,45 21 december 2022. Efter en lite orolig natt var jag redan vaken och inga problem att komma upp. På Landvetter mötte min man Joel, yngsta sonen Filip 20 år och jag upp resten av familjen. Sönerna Johan och Fredrik 25 och 27 och deras sambos Katarina och Madde. Resan till Costa Rica var en efterlängtad 60-årspresent till oss själva. Efter flyg från Landvetter till Schiphol blir det över 5 timmars väntan till nästa plan. Tacksamma över loungeaccess.
Därefter kliver vi på planet som 12 timmar senare skulle landa i San José i Costa Rica. Flygresan går bra med mycket film och läsning men alltid en utmaning med 4 killar med långa ben som skall sitta i trånga flygplansstolar.
Efter passkontroller och scanning av våra väskor får vi äntligen känna på den tropiska fuktiga värmen.
Vi blir upphämtade enligt plan och det är kväll när vi kommer till hotellet. Vi går en vända i hotellets vackra regnskogspark och springer direkt på en tvättbjörn.
Därefter blir det sängen. Vi har nu varit uppe i ett dygn och sängen har sällan varit så efterlängtad som kl 21,00 denna kväll.
Tortuguero
Vi vaknar vid 03,00 och har svårt att somna om p g a tidsomställning. Efter att ha vridit oss i sängen i någon timma går vi upp. Vi hinner en snabb frukost och en promenad i hotellträdgården innan upphämtning. En riktigt bra hotellfrukost och vi får nu en lyckokick när solen börjar värma och vi hör fågelkvitter i varje buske. Bananerna hänger i klasar och blommorna är röda och gula.
Transporten som skall gå till Tortuguero är en spännande resa i sig. Vi åker från San Josés storstad och genom landsbygden där vi passerar odlingar av ananas, kakao, bananer, mango, papaya. Vi ser kor med långa öron i hagarna och plötsligt tvärstannar chauffören då det står kor på hela vägen.
Allt fungerar så bra med transporten. Vi får bra guidning på vägen. Vi stannar för frukost igen och får första smakprov på nationalrätten ris med bönor. Maten är vällagad och god och ananasens sötma är himmelsk. Vi får också möjlighet att vandra runt i restaurangens trädgård där vi bl a ser blå fjärilar och kolibriers i vackra färger.
Nästa sträcka går till floden som skall ta oss till vårt nästa hotell. På vägen får vi se en sengångare som sover i ett träd, sköldpaddor som rör dig vid ett vattendrag och spindelapor. Dessa skulle vara extremt svåra att hitta så vi det kändes extra spännande att få se dem på nära håll (då visste vi inte att de fanns i varje träd vid vår hotellpool😀)
Sista sträckan till Pachira Lodge i Tortuguero innebär en timmas flodtur. En härlig båttur där vi ser fåglar, en liten krokodil (Cayman) och ett par gröna leguaner. Alla guider har tränade ögon för att upptäcka djur som ligger totalt kamouflerade i naturen. Plötsligt kommer det en rejäl regnskur, och detta omväxlande väder skulle vi möta många gånger närmaste veckorna.
Lodgen ligger mitt i regnskogen – långt från bilvägar. Rummet är helt öppet ut med bara myggnät för fönstret som ger en spännande känsla av att vara mitt i naturen.
Här gäller frukost, lunch, middag kl 7, kl 13 och kl 19 och det är helpension inkl 3 utflykter.
Vi beger oss till lunch som är riktigt god och vällagad.
Efter lunch hinner vi med en kort stunds sol och bad i grannpoolen (hotellets pool är under renovering). Njuter enormt av lite sol och värme efter ett antal mörka kalla regniga veckor i Sverige. Vid poolen ser vi flera spindelapor i träden (de som var så ovanliga att se😊). Vi ser också flera riktigt stora leguaner som vandrar runt. Solen är stark UV 11 enligt UV-appen så kanske bra att första dagen blir ett kort besök.
Dags för första utflykten. En flodtur. Vi älskar att glida runt på floden. Vi ser alla tre sorters apor; spindelapor, white face apor och vrålapor. Många färgglada fåglar, på långt håll min favoritfågel tukanen, fler små krokodiler (Cayman), en sköldpadda och leguaner.
Väl tillbaka blir det lite mer poolhäng och sedan middag. Därefter är alla så trötta p g a jetlag så vi drar oss in i våra rum och somnar snabbt till alla djungelljud.
Glider ur och i sömn hela natten. Omfamnad av ljudet av regn, fåglar, apor, grodor precis runt hörnet ger en mäktig känsla men också ett rogivande skönt lugn. Häftigt! Sover till 04,30. Tropiskt regn öser ner och vi hör inte ens vrålaporna som vi hade blivit varnade för som väckarklocka. Morgonpromenad i den fuktiga luften bland småkryp, blå krabbor och fågelkvitter.
Frukost 7 och sedan dags för utflykt nr 2 hike i regnskogen. Skor, regnjacka, långbyxor och myggmedel på. Vi ser apor och ett och annat kryp. Vi får veta mycket om myror, ormar, spindlar, grodor, fåglar och växtligheten i regnskogen av ytterligare en kunnig guide. Nu vet jag hur jag skall skydda mig från en attackerande orm med en handduk- 😅. Med min ormfobi hade nog inte den sinnesnärvaron infunnit sig… Vi lär oss också att inte sätta ner händerna utan att titta efter bullet ants först.
Lunch kl 13,00 – strålande sol igen.
Poolhäng och sedan utflykt nr 3. En kort båtfärd över floden och sedan en kort promenad innan vi befinner oss på stranden på karibiska sidan av Costa Rica. Vi får en lektion om hur sköldpaddorna varje år kommer till samma ställe varje år som de fötts. Mammorna gräver ner sina ägg så djupt i sanden att inte rovdjur kan komma åt dem och när de kläcks vandrar de sedan på stranden ner till havet. De som överlever återvänder nästa säsong. Just nu är det inte säsong. Inga sköldpaddor alltså – vilket var en liten besvikelse – men vi njuter av att doppa fötterna i det ljumma vattnet. Vi får inte bada här p g a strömmar och obehagliga havsdjur🦈. Vi fortsätter till den lilla byn. Riktigt mysigt ställe där vi går i lite butiker och fotar små hus i karibiska färger. Vi tar en drink på en bar vid flodstranden. En härlig eftermiddag i strålande sol.
Middag och sängen igen. Ytterligare en natt med kraftigt tropiskt skyfall hela natten. En liten händelse under natten är när jag öppnar toalocket på natten och ett mörkt djur far runt därnere innan det försvinner. Jag fick aldrig reda på vad det var men tittade efteråt noga innan varje toabesök och berättade för familjen först när vi lämnat Lodgen😊.
Vaknade tidigt 24 december – julafton. 🎄
En härlig överraskning när vi kom ner till frukosten är att det ligger julstrumpor och julhattar på alla platser bara på vårt bord (alla gäster hade sina egna bord). Vi trodde först att det var personalen som fixat men det var Madde som haft med sig ”julkänsla” till oss alla från Sverige. Svårt att förstå att man firar jul hemma och att Kalle Anka närmar sig när vi sitter och äter frukost långt hemifrån.
La Fortuna/Arenal
Dags att lämna Tortuguero. Vi packar ur våra rum och tar oss till båten. En timmas härlig båtfärd i strålande sol.
Därefter väntan på ett restaurangområde en timma, en bussfärd till lunchrestaurangen och sedan ca 2 timmar till La Fortuna.
Ett fint välskött hotell (Hotel Monte Real) med fantastisk utsikt över vulkanen Arenal. Lite bad i poolen och en liten vandring i den fina lilla staden på jakt efter kvällsrestaurang. Det visar sig att detta var den stora uteätardagen för CostaRicabor och allt verkar fullbokat. Vi får ett tips av en ”local” om ”La Tilapias” som ligger på samma gata som vårt hotell och ett par kvarter från huvudgatan. Restaurangen är tom och ser väldigt enkel ut och vi kollar upp även på Tripadvisor. Detta visar sig vara en riktig pärla. En ung kille serverar och hans mamma lagar maten. Allt är lite rörigt och engelskan väldigt begränsad men de ville oss så väl och maten är både riklig och riktigt vällagad och god till en bråkdel av priset jämfört med huvudgatans restauranger. Varm rekommendation från oss. Vi återkom hit för lunch även nästa dag.
Planen för kvällen är julklappsleken men vi är för trötta och kryper ner i sängen. Jag har fortfarande problem med jetlag och tar en två dagars melatoninkur som hjälper mig att anpassa sömnen bättre till ny tid.
Nästa dag är det dags för utflykt igen.
Hike upp mot Arenal, vulkanen och sedan bad i varma källor.
Vi får en härlig solig promenad tillsammans med guiden Valter, som är en av våra bästa guider med sin ödmjuka approach. En pulshöjande klättring upp till så vackra vyer över vulkanen. Klimatet känns som en varm solig svensk sommardag.
Efter vulkanhike är det dags för bad i varma källor. Vi hade nog tänkt att vi skulle ut och bada i naturen (vi har gjort liknande på Azorerna för många år sedan) men vi blir avsläppta vid en gigantisk anläggning med ett 30-tal pooler på olika nivåer och olika teman och temperaturer uppvärmda av naturligt varma källor från vulkanen. Ett helt galet ställe.
Miljön är magisk – så vackert med regnskogen runt omkring poolerna. Vi njuter av varma bad, rutschbanor, drinkar i poolbaren och en avslutande middag. Sedan somnar vi gott igen. 😵
Nästa dag är en ”chill” dag. Någon har fått lite magtrubbel och vi tar det lugnt hela dagen var och en på sitt håll. Lite poolhäng där vi ser en sengångare, fåglar i röda och gula färger och äntligen två tukaner riktigt nära. Det finns också en grodpark vid hotellet. Några av oss åker en kortare tur med taxi och badar i vattenfall. Lite för mycket turister men otroligt vackra vyer. En pulshöjande promenad på mer än 500 trappsteg på väg tillbaka.
Det blir också lite shopping och på kvällen julklappsleken till slut och en riktigt god middag på Restaurang Nanku.
På hotellet får vi känna av ett antal practical jokes av Luis i restaurangen. Han lyckas lura oss gång på gång alltid med glimten i ögat. Hans son Fabian blev snabbt favorit hos våra söner. Ett uppskattat familjärt hotell.
Monteverde
Nästa morgon blir vi upphämtade för transport till Monteverde. En resa på några timmar med buss, båt och buss igen.
Vi checkar in på vårt hotell vid 12,30 och äter lunch på hotellet. Här är klimatet något kyligare men solen strålar och värmer ändå.
På eftermiddagen tar vi en promenad en bit mot staden Sta Elena och går runt i några affärer, tar en kaffe på ett mysigt fik.
Tillbaka till hotellet för middagsförberedelse. Madde får besök av en tysk dam som bor under oss som klagar på att vi stampar i golvet (Madde låg och sov och var helt oskyldig😊). Vi kan bara konstatera att hotellet är extremt lyhört och vi hör varje ord i rummet bredvid.
Vi äter på en restaurang Nativo Restobar som ligger 150 meter från hotellet. God mat med en passionsfruktcheesecake som efterrätt som var något av det godaste vi har ätit.
Nästa morgon blir vi upphämtade för en halvdag i molnskogen.
Nu börjar äventyret på riktigt. Vi börjar med en guidad tur på hängbroarna. Jag får utmana min höjdrädsla. Återigen en kunnig guide som berättar om molnskogens hemligheter och vi får se både apor och spindlar. Tyvärr blir också klimatförändringarna påtagliga då solen strålar i skogen som borde varit täckt av moln. Att gå över hängbroarna över trädtopparna är mäktigt. Några av broarna har jag lite svårt att ta mig över men känslan av att se träden ovan ifrån gör att jag snabbt glömmer höjden.
Nästa aktivitet är zipline. Detta har jag oroat mig lite för p g a höjden och inser också snabbt att vi höjer medelåldern rejält…😊 På med utrustning (selar och hjälmar). Vi bussas till själva banan och det jag trodde var en bana visade sig vara 15!!! Ingen återvändo nu.
Pulsen ökar när jag går upp för trapporna till första banan. Höjden är obehaglig. Sedan är det bara att kasta sig iväg. Läskigt. Sedan går banorna i ett rasande tempo och jag njuter faktiskt av farten och att susa fram i luften över trädtopparna.
Den första riktigt långa banan åker jag duo med Filip och är faktiskt riktigt rädd. Det gick så fort och banan tog aldrig slut…
Johan, Katarina och Filip åker Tarzanlianer.
Sista banan är den längsta – 1 km. Här åker Joel, Johan och Filip ”superman” dvs de åker på mage – wow! Vi andra åker duo och Katarina och jag får en härlig färd och jag njuter faktiskt denna gång. I did it💪.
Sista aktiviteten är en tur där vi tittar på sengångare på nära håll. Så söta och trötta☺️. Fascinerande djur.
Dags att åka tillbaka till hotellet. Lite vila och sedan middag på restaurangen mitt emot hotellet. Jag inser hur trött jag är. Dagens aktivitet tog på krafterna. Så glad att vi gjorde detta.
Manuel Antonio
Nästa morgon åker vi vidare till Manuel Antonio efter ännu en utskällning från de tyska damerna som nu tycker att vi flyttar omkring våra möbler 😃.
Resan tar ca 3-4 timmar inkl matpaus.
Vi checkar in på vårt sista hotell Villa Bosque med bästa läget nära nationalparken och stranden. Vi inser snabbt att rummen är trånga och svårt att få plats 3 personer i vårt rum med stora resväskor. Vi får hjälp med att flytta ut fåtöljer.
Rummet är superfräscht, bra AC som går att köra på tyst läge, modernt badrum. Poolområdet är också riktigt mysigt uppe på taket, rent och fräscht.
Vi går direkt ner till stranden och njuter av ett långt bad i vågorna i varma Stilla havet.
Tillbaka till hotellet klagar Filip på att han har svårt att gå på ena foten. Han visar ett infekterat sår och foten är röd och svullen. Han pratar med Kry som råder honom att snarast ta sig till en läkare.
Den fantastiska tjejen i receptionen hjälper oss med allt. Vi beställer take away i restaurangen och hon skyndar på köket, ringer taxi, erbjuder översättningshjälp via whats up och ber oss att höra av oss när vi behöver taxi tillbaka. Iväg till sjukhuset och får i oss en hamburgare på vägen.
Väl på sjukhuset kommer vi inte in då vi missat att ta med munskydd. Till slut ordnar personalen munskydd och Joel och Filip går in på sjukhuset. Jag sitter utomhus och väntar och hör människor som kräks och skriker inne på det lilla sjukhuset och ber en bön om att vi inte skall behöva stanna länge här. Första beskedet efter att ha pratat med en engelsktalande praktikläkare är 3 timmars väntan men vi fick till slut komma in till en läkare som enbart pratar spanska. Efter lite Google translate åkte vi hem till hotellet med antibiotika och Ipren.
Nästa dag ligger Filip en stund vid poolen men sol och värme försämrar foten så eftermiddagen tillbringar han i hotellsängen med foten i högläge och AC på. Vi andra tar en första tur in i nationalparken. Denna gång strövar vi runt utan guide. Vi har hört mycket upprepas senaste veckan och njuter av att på egen hand och upptäcka apor, krabbor och fåglar. Vi besöker de tre stränderna inne nationalparken som var otroligt vackra och helt utan solstolar, surfbrädor och annat. Bara vågornas kluckande och fågelkvitter.
På kvällen börjar Filips fot bli lila och han får ännu mer ont. Det blir en orolig natt för oss alla. Nästa dag vänder svullnaden äntligen och antibiotikan har börjat verka.
På nyårsafton äter vi middag på hotellet, en upplevelse i sig, kanske inte den mest positiva. Allt är väldigt rörigt angående tid för middag. En dyr middag på 80 dollar där en drink ingick. Drinkarna på hotellet var odrickbara (bara socker) och vinet var en sliskig fruktdryck. Maten var ganska tråkig. Vi undrar var 12-slaget bäst firas och personalen bjuder med oss till grannrestaurangen. ”That´s where the party is”. Personalen går först in på festen, medan några av oss gäster inte får komma in utan vi firar 12-slaget själva ute på gatan, en lite trist upplevelse.
Denna restaurang ger oss fler tråkiga upplevelser; på happy hour tar de fullpris (och kör ett fult trick att priset inte gäller just våra drinkar), på en av luncherna får vi vänta 2 timmar på mat som vi påmint om flera gånger och får till slut besked om att vår beställning inte gäller längre. Denna restaurang kan vi tyvärr inte rekommendera men hotellet var en pärla.
Kommande dagar är vi omväxlande i nationalparken och på stora stranden närmast hotellet. En bra kombo med två dagar av fem i nationalparken. Vi njuter i fulla drag av eftermiddagar på stranden i solnedgång, många långa bad, surfing på olika brädor och vi växlar ibland med några timmar vid poolen. Härliga lata dagar. Vi utforskar de restauranger som ligger närmast hotellet och fastnar för Donde Alex, en liten mysig restaurang vid ingången till nationalparken som hotellet rekommenderat, med god mat och uppmärksam personal. Där äter vi flera gånger, både lunch och middag.
I Manuel Antonio gör vi också den mest minnesvärde utflykten, en night tour. Vi guidas av en forskare på ett forskningscenter och denna utflykt känns ”på riktigt” och guiden är genuin och inte så turistisk som många andra guider. Vi är ute i två timmar och regnet öser hela tiden (vi hade helt glömt våra regnkläder på hotellet även om vi borde lärt oss de snabba väderväxlingarna nu). Detta blir min utmaning nr 2. Madde och jag har båda ormfobi och när vi förstår att vi skulle kliva rakt ut i regnskogen och klampa runt i gyttja (inga upptrampade stigar direkt…), så går pulsen upp. Vi får se två ormar i träden och flera giftgrodor. Läskigt, spännande och en riktig Indiana Jones upplevelse. Hela tiden får vi uppmaningen ”watch yor feet, snakes hiding under dead leaves”….
Ormen som Filip ser i buskarna vid poolen nästa dag känns inte fullt så skrämmande längre….
Hem till Göteborg
Efter 14 dagar i Costa Rica har det nu blivit dags för hemfärd och efter 30 timmar på resande fot kämpar vi nu på med jetlag igen😊. Här hemma klagar alla vi möter på regnet, mörkret och blåsten. Själva har vi hämtat massor av energi och skaffat oss solbränna.
Vi har haft en fantastiskt minnesvärd resa tillsammans med familjen och är så glad att vi valde Costa Rica, med alla dess färger, djur, vänliga människor och tropiska klimat. Tack Björn på Sydamerikaexperten för ett riktigt bra reseupplägg! Allt har fungerat hur bra som helst.
Joel & Katarina, Fredrik & Madde, Johan & Katarina och Filip