Fredrik Moldéns resedagbok

Argentinakännaren Fredrik Moldén berättar om en längre resa där han kryssade med Australis runt Kap Horn och därefter besökte Patagonien och Mendoza. Rekommenderad läsning för dig som funderar på en liknande resa.

Argentina fr.o.m den 22 oktober t.om. den 2 november – Ushuaia t.o.m. El Calafate

Perfekt flygning till Ushuaia med Aerolineas Argentina i tid. Hamburgare på flygplatsen , Hard Rock Café. Men. Max vikt för incheckat bagage har nu minskats till bara 15 kg och jag hade 23 kg och fick därför betala övervikt men inte så mycket – endast USD 15 för 8 kg). LATAM accepterar 23 kg.

Mycket bra hotell på 25 de Mayo 245, Milo810 Hotel i en brant backe, precis som i San Francisco. Mycket modernt och fräscht hotell, rekommenderas. Fantastisk utsikt över hamnen och Beaglekanalen från hotellets matsal, som har en stor balkong.

Trevlig middag på Tia Elvira på Maipu den 22 oktober med en härlig utsikt över Beaglekanalen: centolla (King crab) med parmesan, öl, vin, cappuccino, pesos 1.215. Volver restaurant, också med centolla som specialitet, är stängd på måndagar. De övriga topprestauranterna är bl.a. Kaupé och El Viejo Marino samt Estancia (kött) – se nedan.

Tematica Historia Fugeano: ett fantastiskt museum, som ligger på huvudgatan San Martin 152 och som jag ej besökt vid mina tidigare två besök i Ushuaia. Museet berättar Ushuaia historia och har en stor avdelning tillägnad urinnevånarna, vilka kom hit för c:a 10.500 år sedan -selknam (onas), haush, yamanas (yahgans) och alacalufs . Museet visar också en film om Ushuaias historia med engelskt tal i en liten biograf. Inträde i oktober 2018: 320 pesos och värt varenda öre. Mycket fascinerande. På huvudgatan San Martin finns en mycket bra bokhandel med ett rikligt urval av lokalhistoria inkl. den klassiska ”Uttermost Part of the Earth” av Lucas Bridges, son till Estancia Harbertons grundare Thomas Bridges (jag har varit där två gånger). Köp denna bok, helt fascinerande och besök Estancia Harberton !!! Boken finns också i andra affärer. VId detta besök, mitt tredje i Ushuaia, har jag för övrigt endast strövat omkring och njutit av att vara här. Dock besökte jag Club Nautico, ett måste, och här låg bl.a. en catamaran med österrikisk flagg – från Wien – ”Viveka”.

Restaurant El Viejo Marino på Maipu 227: middag här den 23 oktober. Specialitet är centolla, som jag åt. Mycket gott. Fullsatt. Jag kan rekommendera denna restaurant ! Jag betalde kontant i USD.

Ventus Australis incheckning den 24 oktober på San Martin 409 gick mycket smidigt. Man tar med sitt bagage hit och som sedan levereras till hytten.
Incheckning från kl. 10 till 17. Boarding mellan kl. 18 och 19 med avgång kl. 20. Vid incheckningen får man boarding pass jämte bordsplats för frukost, lunch, och middag. Kajen öppnas för ombordstigning kl. 18.00. Den 24 oktober kom Holland America Line, Zaandam, in och förtöjde. Akter om Ventus Australis låg National Geographic Explorer.

Wifi i Ushuaia: bäst är mottagningen på morgonen och förmiddagen. På eftermiddagen och på kvällen går det mycket trögt.

Shopping: främst San Martin med en mängd bra affärer, bl.a. Timberland (jag köpte kraftiga Timberland trekking boots – kraftigare än mina medhavda), affärer med trekking utrustning, stor bokhandel, patagonisk choklad ( mums) m.m.

Volver Restaurant på Maipu: lunch här den 24 oktober. Mycket gott och trevligt. Accepterar USD liksom många andra restauranter och affärer.
Kursen i oktober 2018 låg på 38 pesos eller 39 pesos för en USD. Pris USD 27 för öl, vin, mineralvatten, langustiner från Puerto Madryn och glass. Volver har ett mycket högt anseende och man bör boka om man skall äta middag här. Kan som sagt vara stängt måndagar – checka i förväg. Rekommenderas starkt !

Således fem bra restauranter jag särskilt kan rekommendera: Volver, Tia Elvira, El Viejo Marino, Estancia och Kaupé med en fantastisk utsikt över Beagle Chanel. Men det finns många andra trevliga mindre ställen.

För många fler sevärdheter inklusive fler museer se mitt andra dokument med Argentina- tips.

Kryssning med Ventus Australis från Ushuaia till Punta Arenas 24 till 28 oktober; fartyget är i stort sett nytt och sjösattes år 2018. Chilenskt rederi; ägare är familjen Menendez. En fantastisk kryssning med otrolig tur med vädret innebärande landstigning jämte rundning av Cape Horn samt med en sväng ut i Stilla Havet. Fick certifikat om att jag har besökt Cape Horn av den mycket trevlige chilenske marinofficeren på Cape Horn. Jag träffade också hans trevliga fru och deras äldsta dotter, nio år gammal, som bjöd på ett glas regnvatten. De har också en liten flicka på fyra år. I december blir de avlösta. Ön är precis som en högplatå och är gräsbevuxen och ligger drygt 400 meter över havet. Innan vi kunde gå in i en zodiakbåt hade besättningsmedlemmar gått in i den lilla viken på Cabo de Hornos för att försäkra sig om att det var säkert att landstiga; vi fick rada upp på oss i led med flytvästarna på , hänga hyttnyckeln på en nyckeltavla så att de har full kontroll över att alla har kommit tillbaka ombord och fick instruktioner om hur vi skulle gå ombord på gummibåten – första foten, vänster, på relingen och den andra, höger, på plattformen nedanför fören och absolut inte stå upp och därefter hasa oss akteröver. Samma procedur fast omvänt när vi skulle gå iland på stranden i viken med en mängd stora rundslipade stenar, kristallklart vatten och den enorma tången. (”kelp”). Därefter fick vi gå upp för branta trätrappor tills vi kom upp på ön och hålla oss till leden, där vi gick på träplankor. Ön är ett naturreservat och många växter finns endast här, det är absolut förbjudet att ta växter, stenar eller något annat med sig och före varje landstigning var det skobad för att ta bortallt ovälkommet Här finns en byggnad med fyr, ett kapell, ”Stella Maris”, och det berömda Cabo de Hornos monumentet med en öppning / siluett i form av en albatross och tillägnat alla sjömän, vilka har omkommit här samt på en tavla den berömda Cabo de Hornos dikten av chilenska Sara Vidal. Det måste vara helt underbart att vara i huset här mitt under rykande storm ! Ön har också en helikopterplattform. En stor upplevelse; en av de största i mitt liv – kanske den allra största. Utanför Cabo de Hornos låg också Holland America Line´s ”Zaandam”, som vi hade mött i Ushuaias hamn tillsammans med National Geographic Explorer. OBS Glöm inte med USD för att betala för certifikat, kylskåpsmagneter samt en liten rundslipad sten med fyren m.m.

Härefter blev det besök i Wulaia Bay, Isla Navarino, (här fanns en missionsstation och utanför ligger Jemmy Button Island; läs gärna på om honom) med trekking samt ytterligare glaciärbesök, det sista dock utan landstigning, där vi kom fram ända till glaciären men körde på ett isberg under vattenytan på utvägen och fick dras loss av en annan zodiakbå – en härlig upplevelse. Jag har redan upplevt motorstopp på Titicaca, motorhaveri för tåget från Aguas Calientes / Machu Picchu, fastnat i snön med bil i Peru på 4.000 meters höjd, -fastnat i strömfåra med fyrhjulsdriven van i flod i Atacamaöknen, fastnat i grop i flodfåra med bilen i Kruger Park i Sydafrika – sådant förhöjer reseupplevelserna !!! Härligt !!!

Vi besökte följande: Cabo de Hornos, Wollaston Islands, Nassau Bay, Murray Channel. Wulaia Bay (Isla Navarino), Beagle Channel,Pia Fjord and Glacier, Garibaldi Fjord and Glacier, O´Brien and Balenera Channels, Cockburn Channel, Magdalena Channel, Agostini Fjord, Aguila Glacier, Condor Glacier, Strait of Magellan och Magdalena Islands (Magellan penguins). Se programmet på nätet för Ventus Australis och Stella Australis. Glöm inte att ta med kartor. Det finns en jättebra historisk karta över Cape Horn – som ett sjökort – att köpa i Ushuaia med angivande av många förlista fartyg.

Fartyget har 6 zodiak- båtar med utombordare (Yamaha) och vilka hissas ned från det översta däcket. Ibland var det för djupt för att ankra och fartyget sökte då upp en ankringsplats med mindre djup-; vad jag hörde är ankarkabeln (kätting) 150 meter. Jag besökte både maskinrum och kommandobryggan – liten ratt samt joystick och ett traditionellt plottingbord med sjökort. I fartyget visades hela tiden vår position på en elektronisk tavla. Dessutom en jättefin affär ombord; jag köpte en hel del inklusive Cape Horn keps, scarves och pläd i alpacka m.m.
Valutan i affären är USD. Dricks lämnas i USD i ett kuvert vid resans slut; jag lämnade USD 150. Man tar kort ombord.

Sista landstigningen blev på Isla Magdalena, där tiotusentals Magellanpingviner häckar; uppemot 60 – 70 tusen. Gå in på nätet för att se program dag för dag för Ventus Australis och hennes systerfartyg Stella Australis, som vi för övrigt mötte – en härlig syn..

Allt ombord var toppen, fantastisk hytt med panoramafönster, mycket god mat, fina viner, öppen bar, otroliga guider, besök både på bryggan och i maskinrummet samt en mängd trevliga och intressanta medpassagerare m.m. – jag hamnade vid ett bord med schweizare. Jag var ende nordbon ombord. Erhöll kryssningscertifikat. En av guiderna hade fattat tycke för mig, Leandra; hon var i 30-års åldern och mycket söt och trevlig. Jag fick en fin nål av henne – Australis – att ha i kavajslaget. Min bästa reseupplevelse någonsin. Bokad genom Sydamerikaexperten – rekommenderas mycket starkt. (Nr två på listan över reseupplevelser är Rovos Rail i Sydafrika). Mina certifikat skall nu ramas in och hängas på väggen hemma.

OBS SKALL NI PÅ KRYSSNING FRÅN USHUAIA SÅ SE TILL ATT HA MINST EN DAGS MARGINAL – MAN VET ALDRIG MED AEROLINEAS………

Punta Arenas: jag var här senast 1997 och staden har vuxit, nästan 120.000 invånare. Jag bodde på Diego de Almagro Hotel, uppkallat efter den spanske
conquistadoren, och hade en fantastisk utsikt över Magellans sund från mitt rum. Jag kan varmt rekommendera detta hotell, som är mycket modernt. Den berömda restauranten Sotitos var stängd (alltid på söndagar) så i stället åt jag en god middag på Beagle Restaurant snett mittemot Sotitos på Bernards O Higgins (Chiles frihetshjälte). I detta område finns det en mängd trevliga restauranter. Lunch åt jag på ikoniska Cape Horn Hotel precis efter ankomsten. Jag bodde där år 1997. Jag passade också på att besöka Museo Naval y Maritimo på 981 Pedro Montt – ett mycket fint museum med mycket om Sir Ernest Shackleton och hans ikoniska seglats från Elephant Island till South Georgia för att hämta hjälp. Läs på om denna färd och gärna hans bok ”South”. Räddningsexpeditionen till Elephant Island utgick nämligen från Punta Arenas. Hotellet var bokat genom Sydamerikaexperten liksom mitt hotell i Puerto Natalies. NAO museum med en fullskalig kopia av Magellans fartyg Vittoria ligger bra bit utanför centrum; tag taxi dit. År 1997 besökte jag familjen Menendez-Brauns historiska hem ( en betydelsefull familj i Punta Arenas historia) och Museo Salesiano, där man förvarar en bit skinn från the gigant sloth (sengångaren), som Bruce Chatwin skriver om. Man kan också besöka Cueva Milodon, där den bodde, och något som jag också gjorde 1997.

Punta Arenas är en härlig stad och när vi ankom till den stora kajen låg många fartyg där och lastade och lossade – precis som i gamla tider; en härlig syn. Förresten nedanför Hotel Diego de Almagro på stranden ligger ett trevligt litet café som heter Imago – rekommenderas varmt. Där åt jag en kaka samt drack deras goda varma choklad.

Puerto Natales: också där var jag senast år 1997: en ny fin väg har anlagts; senast var det ”dirt road”. Jag resten med Buses Fernandez, liksom år 1997 – en tretimmars resa och mycket trevlig. Bussarna går en gång i timmen. Det finns bl.a. också Buses Sur. Mitt hotell med underbar utsikt från mitt rum över Ultima Esperanza var toppen och är relativt nybyggt – det fanns inte år 1997. Hotellets namn är Indigo och man håller redan på att bygga till för att få ytterligare 10 rum. Längs vattnet ligger också Costa Australis, där jag bodde 1997, och berömda Eberhard Hotel, uppkallat efter tyske Herman Eberhard, som i mitten av 1800-talet utforskade bl.a Ultima Esperanza, en pionjär i dessa trakter. Puerto Natales har idag 19000 invånare. Här finns en mängd trevliga restauranter att välja bland och man får inte glömma nationaldrycken Pisco Sour, som drink före middagen. Tyvärr var det lilla historiska museet stängt den dag jag var här men bara att ströva omkring här och längs havet är en upplevelse. Jag satt på en bänk vid strandkanten och njöt. Vid stranden, en bit bort till höger från I Diego Hotel, ligger den berömda ”muellen”, resterna efter en gammal pir och som är en ikonisk lämning här. Glöm inte den. Tyvärr bara en natt men jag kanske återvänder. Puerto Natales är startpunkten för fantastiska nationalparken Torres del Paine med Towers of Paine, Lago Grey med de blå isbergen, Lago Nordensköld, pumor, kondorer, m.m. Jag var där 1997 – åk dit.

El Calafate: bussresa hit med Cootra LTDA Buses (också /Buses Sur) kör hit. Bokad genom Sydamerikaexperten liksom Buses Fernandez. OBS Cootra Buses kör hit varannan dag .- checka på nätet för dagar – resan tog drygt 6 timmar ( inte 5 timmar) på grund av långsamma passkontroller , särskilt i Argentina; OBS. mat får inte införas i Argentina. Mycket bekväm dubbeldäckad buss med toalett; jag satt på andra våningen. Jag såg b.l.a. en örn och flera guanacos. Håll Er kamera i beredskap. En härlig resa över Patagoniens oändliga vidder på en riktigt fin väg.

En ny bussterminal har precis byggts i El Calafate lite utanför staden. Den gamla låg inne i centrum. Här fanns rikligt med taxibilar vid ankomsten
( i Puerto Natales fick jag vänta 5 minuter men det kommer taxis hela tiden). Båda terminalerna har toaletter, kiosker m.m. Var i god tid före avresan – minst 30 minuter och helst tidigare. I Punta Arenas lämnade agenten in min bussbiljett på hotellet dagen innan och i Puerto Natels fick jag en voucher som jag bytte mot en biljett hos Cootra Buses en halvtimme före avfärd som är kl.07.30 för bussen till El Calafate.

Jag bodde på Sierra Nevada Hotel i El Calafate, bokat genom Sydamerikaexperten. Det ligger vid tjusiga Avenida Libertador som är huvudgatan och som löper genom hela stadens centrum. Ett fantastiskt bra hotell, som jag verkligen kan rekommendera; frukostservering redan från kl. 06.00 – utmärkt om man skall på en tidig utflykt. Hotellet har en jättefin utsikt; på avstånd ser man Lago Argentino. Jag åt bl.a. en mycket god regnbågsforell från Lago Argentina på hotellets restaurant min andra kväll. Lunch på trevliga Restaurant Mako ankomstdagen och som ligger en kort promenad bort mot centrum; genom hotellet fick jag 10 % rabatt. Middag på fantastiska La Tablita för tredje gången – oxfilén (Lomo), öl, vin, Crepe Manzana samt den inhemska cognacen San Juan, som är mycket bra. Pris : USD 48. Obs i Patagonien accepterar i stort sett alla restauranter, affärer etc. USD. Tänk på att Ni får växel tillbaka i pesos. En mängd restauranter och affärer längs Avenida Libertador som fantastiska Vellon Negro (tröjor, cardigans m.m. Jag köpte en underbar cardigan i deras affär i El Chalten år 2016) och köpte nu två tröjor och en slipover; allt här är stickat i ull i Patagonien. Vellon Negro finns också i El Chalten. Detta var mitt tredje besök i El Calafate och jag hade redan besökt Perito Moreno glaciären och ”wetlands” nedan för Hotel Cauquenes Nimez vid Lago Argentino (fantastiskt fågelliv).

Här finns också ett Evitamuseum på andra våningen ovanför ett fullständigt fantastiskt leksaksmuseum -båda är ett måste tycker jag. Många minnesmärken avseende. Malvinaskriget, Eva och Juan Peron etc. på Libertador. Obs en mängd hundar som stryker omkring och också ligger på trottoarerna och sover- många har inte halsband….

Patagonien: att resa i Patagonien är som att resa in i oändligheten / evigheten – ändlösa vidder, snöklädda berg, sjöar, floder, glaciärer, stjärnbeströdd himmel, oftast en stark och en vinande vind från väster, mycket snabba växlingar i vädret från regn till solsken och åter till regn, från vindstilla till närmast orkan, ödsligheten….Man känner en inre ro och stillhet. Man måste komma hit för att förstå. För mig är Patagonien världens bästa plats att vara på.

Middagar på La Tablita och La Posta, den senare tillhörande Los Alamos Hotel, samt bl.a. en lunch på Mako. Alla tre rekommenderas starkt. Dessutom har Sierra Nevada Hotel en alldeles utmärkt restaurant där jag som sagt åt en mycket god forell från Lago Argentina till middag. Lago Argentino är Argentinas största sjö med ett medeldjup av 200 meter men 700 meter djup vid Upsalaglaciären, som flyter på vattnet.

Estancia Cristina – utflykt dit den 1 november: hämtning tidigt på hotellet med minibuss och sedan drygt 45 kilometers färd till Puerta Banderas där katamaran tillhörande estancian väntade. Fantastisk båtresa på Lago Argentino till Upsalaglaciären (mitt andra besök) med många blå isberg – ju mer blått desto mindre syre i isen . Upsala glaciären flyter på vattnet och här är det som sagt 700 meter djupt. Ankomst till Estancia Cristina efter drygt 2 timmar. Estancia grundades år 1914 av det engelska paret Percival och Jessie Masters. Percival, som var sjöman, hade lockats hit ursprungligen av rykten om guld. Enligt Argentinas Homestead Act av 1884 fick de 20.000 hektar, som övergick i deras ägo efter tjugo år. De fick två barn Herbert, som utbildades i Buenos Aires, och Cristina, som stannade kvar på Estancian. Cristina gick bort år 1924 och då bytte estancian namn från Estancia Masters till Estancia Cristina. År 1997 gick den sista familjemedlemmen bort – hushållerskan, som hade gift sig med Percival. Familjen hade fått behålla Estancia på nåder, eftersom den ligger inom området för den år 1937 skapade Parque Nacional de Los Glaciares. De sista åren i familjens ägo var den b&b för bl.a. bergsbestigare och trekkers. Estancian hade tidigare många får. Idag har man endast hästar. Det finns ingen vägförbindelse hit. Första året här bodde familjen Masters i tält. Sedan byggde de ett litet hus som finns kvar än i dag. Man planterade stora popplar, som står kvar, som skydd för vinden – ”windbreakers”. Familjemedlemmarna är begravda här men man vet inte var. Besöket hade bokats genom Sydamerikaexperten – rekommenderas starkt.

Jag hade valt en trekking ”Clasico” med en tre kilometer vandring till ett mycket vackert vattenfall. Därefter lunch och besök på estancians museum. Idag har man som nämnts endast hästar här – och fyrhjulsdrivna vans. Det går att ligga över på estancian för USD 800 per person och natt men då ingår allt. Jag hade en fantastiskt bra kvinnlig guide.

Många harar skuttade förbi och två kondorer seglade på mycket hög höjd. Ett rikt fågelliv här. Vi såg lämningar efter puma på vår stig. För några år sedan stod en familj ansikte mot ansikte med en puma men det gick bra – de hade tur; det gäller att då göra sig så stor som möjligt, föra mycket oljud och absolut inte springa. För säkerhets skull stängdes nationalparken då tillfälligt. I floden Rio Catherine kan man fiska stora laxar i januari och februari och många sportfiskare kommer hit då. Efter trekkingen blev det en trevlig lunch före museibesöket.

Besöket på Estancia Cristina var en fantastisk upplevelse som jag absolut kan rekommendera. Förresten, en av guiderna hade varit i Uppsala; glaciären har ju fått sitt namn av staden enär forskare från Uppsala Universitet bedrev vetenskapliga studier där i början av 1900-talet. Se mer härom i mina Argentina-tips.

På Avenida Libertador i El Calafate, finns en liten park med statyer och byst föreställande Francisco Pascasio (”Perito”) Moreno, en av de stora vetenskapliga pionjärerna här och som har givit namn till Perito Moreno glaciären,som jag besökte 2013. Till skillnad från Upsala-glaciären har Perito Moreno behållit sin storlek. Här finns ett mycket intressant informationscentrum inklusive vad avser de första invånarna – Tehuelches – och här finns också en staty föreställande Moreno med sin häst.

Vädret: otroligt vackert väder från Ushuaia t.o.m. El Calafate. För att inte tala om vädret vid Cape Horn när jag var där – unikt enligt kaptenen.

Öl i Argentina och Chile hitintills: Quilmes, Imperio, Otro Mundo, Criol (alkoholfri), Krölsch, Patagonia, Beagle, Cabo de Hornos, artesenal öl i Puerto Natales, Magellanes, Austral , Heineken, och Stella Artois. Sedan tillkom Antares i Buenos Aires.

Viner : främst Malbec Reserva och vad avser vitt vin Cabernet-Syrah Sauvignon. Se mer om viner nedan från mitt återbesök i Mendoza.

Dryck till lunch: förutom mineralvatten är Coca Cola inklusive ”zero” oerhört populärt i alla åldrar och även som ” drink”. Jag drack mycket agua con gas utöver vin och öl.

Cognac: den alldeles utmärkta inhemska San Juan som också finns som Reserva. Det blev några glas cognac.

Fint möte i El Calafate med en argentinsk familj: jag träffade en underbar familj med tonårsdotter och vi satt länge och talades vid på hotellet och de var sedan på samma flight Aerolineas 1821 till Buenos Aires försenad från 20.20 till 22.15 och därefter till 23.30 den 2 november. Mamman talade bra engelska och arbetar för Citibank. Hon har varit i Chicago och New York. Hon sade att det stora problemet är kulturen; att alla är så egoistiska och bara tänker på själva och familjen och vänner. Hon menade att Cristina Fernandez de Kirchner borde sitta i fängelse. Hon ansåg att Nestor Kirchner var mer intelligent och bättre men att också han var korrumperad. De har familj i Italien och Spanien och hoppas kunna resa till Europa en dag. Ett möte, som gjorde mig mycket glad. Se också vad jag skriver om argentinarna i mina Argentina tips. Jag lämnade mitt visitkort.

OBS Se mer om ovan nämnda platser i mina Argentina- och Chile tips.

MENDOZA fr.o.m den 9 t.o.m. den 14 november:

Jag var här senast 1993 på min första resa till Argentina och sedan dess har staden fått en mycket fin ny flygplats. Jag bodde den gången på Plaza Hotel, numera Hyatt Regency vid Plaza Indpendencia, stadens tjusiga centralpunkt. Denna gång blev det trevliga Huentala Hotel, vägg i vägg med ett stort casino och Sheraton Hotel: Huentala uttalas ”vantala” bokat genom Sydamerikaexperten.

Aerolineas flyg var svårt försenat som vanligt och därför blev det ingen middag den 9. Dessutom ställdes mitt flyg tillbaka till Buenos Aires den 14 in. Jag fick hjälp av Sydamerikaexperten, som meddelade att jag bokats om till ett senare flyg den dagen; detta klarade ej Aerolineas att informera mig om trots telefonkontakt med dem på flygplatsen. Förstklassig service som vanligt från Sydamerikaexperten, som omgående svarade på mitt mail till dem sent på en lördag.

Den 10 besökte jag tjusiga Plaza Independencia, åt lunch på Plaza Hyatt Regency (forell) samt tog en lång promenad till gigantiska Parque San Martin. Rekommenderas verkligen; jag satt på en bänk vid den konstgjorda insjön och njöt. Middag på halvbra Estancia Florencia på Sarmiento. Jag kan ej rekommendera denna restaurant. Här på Sarmiento finns en mängd andra restauranter; fortsätt förbi Estancia Florencia uppför Sarmiento och botanisera på båda sidor. Jag lyckades ej (!!) finna restauranten La Estancia på Rivadavia…Kan tillhöra en kedja ty det finns också en La Estancia, mycket bra, i Ushuaia.

I stort sett alla avenidor och gator i Mendoza är kantade av träd och ibland möts trädkronorna över gatan och skapar en kupol. Det var faktiskt fransmännen, som började med dessa trädplanteringar. Det är en ren och fin stad; här finns faktiskt t.o.m. gatsopare, och man har haft tävlingar pm den renaste gatan ! Var ser man det nuförtiden ? Många affärer har stängt några timmar för siesta på eftermiddagen – precis vad jag kommer ihåg från mitt besök här år 1993.

Staden är verkligen mycket tjusig och ren och verkar vara välskött. 65 % av Argentinas vin produceras här men provinsen Mendoza har även oljeraffinaderier. År 1865 totalförstördes staden av en jordbävning, något som man tog i beaktande vid återuppbyggnaden i det att man anlade fyra plazor att kunna användas vid en eventuell evakuering. Den senaste kraftiga jordbävningen i provinsen Mendoza ägde rum år 2016, byggnaderna i staden svajade då. Den största och den mest centrala ”plazan” är Plaza Independencia. Längs gatorna finns det stensatta kanaler för att kunna ta hand om vatten och därmed undvika översvämningar i görligaste mån. Buss hit från Buenos Aires tar c:a 12 timmar. Den ekonomiska krisen är ej märkbar i centrala Mendoza; jag såg inga tiggare eller uteliggare men de finns säkert. Restauranterna var fulla liksom många affärer. Provinsen Mendoza har över två miljoner invånare.

Shopping i Mendoza: en enorm massa affärer på huvudgatan San Martin från korsningen med Sarmiento, gågata med många restauranter, bort förbi där Las Heras mynnar i San Martin. Las Heras har också en mängd affärer. Priskrig med många ”offertas” och ”ventas especiales”. Helt underbar skyltning där det uppenbarligen gäller att klämma in så många exempel på affärens varor som möjligt; ibland blir man full i skratt. Många caféer här längs de trädkantade San Martin och Las Heras – det känns som om man vore i Paris.

High Mountain Tour, Nites Tour, bokad genom Sydamerikaexperten:

En fantastisk heldagsutflykt med en mycket bra guide, Ivan. Vi färdades längs Rio Mendoza och den gamla järnvägen, som lades ned på 1980-talet. Förresten Argentina och Chile Har givit upp planerna på en supertunnel under Anderna för järnväg; detta p.g.a. jordbävningsriskerna men vår guide trodde att åkerierna också utövat påtryckningar. Jag upplevde nu på nytt Uspallata (ll uttalas sch), Puente del Inca, den naturliga stenbron och Aconcagua med sina 6.962 meter. Aconcagua betyder ”vaktpost av sten” på quechua, incas språk.
Vid Puente del Inca finns en kyrkogård för dem som har förolyckats på Aconcagua. En enastående upplevelse, som man ej får missa om man skall resa till Mendoza, dit spanjorerna med Pedro Mendoza som anförare kom år 1551. Även om det är varmt i Mendoza när Ni ger Er av till Anderna så glöm inte att ta med tröja och / eller jacka; det kan blåsa mycket hårt på dessa höjder kring 3000 meter och högre (vår maxhöjd blev 3200 meter) och vindarna är isande och smörj in Er ordentligt med solkräm och glöm inte solhatt. Störst är chansen att få se kondorer då det är lite molnigt och med vind så att de kan lyfta. Vid helt klart väder flyger de på mycket hög höjd och då kan det vara mycket svårt att se dem. ( Det är inte någon god ide` att spela död, tror jag). Här finns guanacos och naturligtvis också pumor. Ett bra tips är att ta med toalettpapper, oftast en bristvara på de enkla toaletter, som Ni kommer att använda och som sagt glöm inte solhatt och håll hårt i den så att den inte blåser av. Ni kommer att ta mängder av kort så åtminstone ett extra batteri till Er kamera / per kamera och extra minneskort är att rekommendera.

En ny väg har anlagts, den fanns inte när jag var här år 1993, och en jättelik damm har byggts och som har skapar en mycket stor konstgjord sjö i syfte att reglera vattenflödet; här finns möjlighet att segla och jag såg flera segelbåtar. Det är en otroligt stor trafik av långtradare och långfärdsbussar, bl.a. dubbeldäckade, på väg över Anderna till hamnstaden Valparaiso och Santiago de Chile – en fascinerande syn – och många argentinare i provinsen Mendoza reser till Chile för semester då det är för långt att resa till atlantkusten. Förresten i Puente del Inca stod en Scania med ett jättesläp och som hade fått fel på motorn; förarhytten hade fällts framåt och tre män var ivrigt sysselsatta med att försöka finna felet och reparera motorn…Jag växlade några ord med dem och sade att jag kom från Scanias hemland, något som gick dem att skratta rått.

La Lucia Restaurant, Sarmiento, den 11 november: en riktigt bra och trevlig restaurant rekommenderad av mitt hotell; lomo / oxfilé, pommes frites, öl (Imperial), sallad, 2 stora glas Malbec vin och en cappuccino, c:a 1.100 pesos före dricks.

Trevligt samtal med tyskt par, han arkitekt, de kom från Frankfurt, och som hade varit mycket i Sydamerika och med argentinska vänner samt med en trevlig österrikare (också han arkitekt och från Wien). Jag kan rekommendera denna restaurant. Mycket lugnt på Sarmiento – söndagskväll….

Dessutom har jag träffat en mängd argentinare och haft intressanta samtal med dem, inkl. om politik. Ingen sade sig vara peronist… många känner en stor bitterhet mot politikerna och det med all rätt. Pengar, som Argentina ej har haft har tryckts och sedan frikostigt delats ut. ….Sedelpressarna har tyvärr gått för fullt, särskilt under Cristina Fernandez presidentperioder.

Heldags vingårdstur bokad genom Sydamerikaexperten, Nites Tour den 12 november.

En fantastisk heldagsutflykt med tre vingårdar och besök hos en framställare av olivolja.

Vingårdarna var Tempus Alba, som har specialiserat sig på fina Malbecviner, jag måste checka deras hemsida på nätet samt med Systembolaget. Fingeravtrycken på etiketterna tillhör ägarens barnbarn. Detta är en mindre vingård med begränsad export. Härliga viner som vi provade. Det var en relativt stor grupp med drygt tjugo deltagare men allt fungerade perfekt; mycket bra guider. Därefter besökte vi olivoljeframställaren Pasrai, som är en mindre framställare utan export och specialiserad på försäljning till finare affärer; ett mycket trevligt besök. Nästa vingård var Viamonte och också specialiserade på Malbec men också med andra viner, liksom Tempus Alba; vi tre engelsktalande i gruppen fick dessutom prova deras finaste Malbec (c:a SEK 300 för en flaska vin) mot löfte att hålla tyst därom. Dagen avslutades med en trevlig och god lunch på Clos de Charcas åtföljd av denna vingårds Cabernet-Syrah Sauvigno och Malbec, mycket goda viner. En verkligt trevlig dag med viss kyla och lite regn under lunchen. Trevliga människor liksom på utflykten till Anderna.

Flera vingårdar skyddar sina druvor mot hagel med finmaskiga nät i ett material, som användes till bl.a. skottsäkra västar. Det är mycket dyrt
men det är det också att försäkra sig mot hagel, som utgör ett stort problem för vingårdarna i provinsen.

Ett av de finaste områdena i staden Mendoza ligger utanför centrum och är ett ”gated community”, som heter Las Candelas. Priserna ligger här på kring USD 500.000 för ett hus. Området har en egen skola.

Francesco Ristorante på Chile 1268, alldeles nära Hyatt Regency Hotel och Plaza Independencia, italiensk restaurant.

En riktig ”höjdare”. Jag åt deras lasagna Francesco. Otroligt gott och trevligt; en av Mendozas bästa restauranter. Familjen kom till Argentina från Italien år 1948. Mineralvatten, ett stort glas Trapiche Reserva Malbec, huvudrätt och cappuccino kostade exklusive dricks 835 pesos. Hit skall man gå och äta. En kvinnlig polis var posterad vid ingången när jag var där. Kanske betydelsefulla gäster ? Rekommenderas mycket starkt. Jag var där den 12 november.

Restaurant Azafran på Sarmiento 765: också en toppentestaurant och ingen parilla även om de har kött på menyn. Mycket genomtänkta rätter och vällagat och av lite ovanligare slag. Härlig inredning. Gå hit – rekommenderas starkt. Jag var här den 13 november för lunch; de har en särskild lunchmeny. Jag åt grillad lax,drack en mineralvatten och ett glas Chardonnay och avslutade med äppelkaka med glass och en cappuccino. Otroligt gott och mycket trevligt , Endast 625 pesos exklusive dricks. Dricks ingår normalt inte. Istället står det på notan att de rekommenderar 10 %. Giv gärna 15% eller lite mer om Ni är mycket nöjda – det gör jag.

Museo Carlos Alonso på Avenida Emilio Civit 348 (leder upp till Parque San Martin):

Ett fint litet museum i en underbar byggnad i kolonialstil och tillägnat konstnären Carlos Alonso, en samtida konstnär född 1929. Representerad på Museo de Belles Artes i Buenos Aires. Absolut värt ett besök. På denna Avenida finns det många fina residens men jag känner rent intuitivt att det ej kan vara helt säkert att promenera här på kvällarna.

Jardin Terraza Mirador på 9 de Julio 500: var tyvärr stängd när jag var där lite efter kl. 17.00. Normalt skall takterrassen stänga kl. 18.00. Utsikten över sta` n lär vara fantastisk. Checka när Ni är på plats.

Middag på italienska restauranten La Marchegiana på Patricia Mendocinos 1550: helt fantastiskt gott och trevligt. Fullsatt, folk strömmade in efter kl. 22.
Restauranten är mycket större än Francesco och har en mer modern inredning. Jag tog först en tallrik med bl.a. salami och skinka, därefter tagliatelle med champinjoner samt avslutade med glass i kaffesås och med grädde; allt otroligt gott. Jag drack en mineralvatten, en Stella Artois, ett stort glas Malbec Zuccardi och avslutade denna anspråkslösa måltid med en cognac, den utomordentliga inhemska Reserva San Juan. Denna middag kostade endast 1.085 pesos eller USD 31 förutom dricks, som jag gav rikligt. Jag betalade i USD och fick som vanligt tillbaka i pesos. Rekommenderas mycket starkt. Förresten restaurantens namn kommer från regionen Marche i Italien från vilken familjen utvandrade år 1948. Drygt 60 % av Argentinas befolkning har italienskt blod i ådrorna och det märks på de fantastiska italienska restauranterna och pizzeriorna.

Förresten och åter igen, en nationaldryck här, utöver mate, synes vara coca cola. Det dricks enormt med coca cola till middag och lunch och ibland som inledning på en middag. Många dricker numera coca cola zero. Väldigt få dricker öl eller vin till lunch under arbetsveckan. Lunch äter man kring kl 13 – 14.

Middagar ”cena” i Argentina: man går många gånger ut efter kl 22. Ofta hela familjen med barn och ibland också mor – och farföräldrar. Man blir verkligen rörd när man ser dessa familjer, något som jag blev t.ex. på La Marchegiana. Flera familjer och också med vuxna barn var där och i ett fall med mormor eller farmor också. Det är en mycket stark sammanhållning i familjen i Argentina. Här borde vi ta efter…

Se mer om Mendoza i mina Argentina tips; separat dokument. OBS Några av de allra bästa restauranterna ligger utanför centrala staden Mendoza.

Provinsen Mendoza har otroligt mycket att erbjuda utöver vad som ovan har nämnts, bl.a. kajakpaddling, drakflygning, ridning, ”rafting” på Rio Mendoza m.m. En fantastisk provins. Åk hit !